Löshoppning
Idag försökte jag lära Galo att hoppa över ett mindre hinder. Jag gjorde en bana i ridhuset med plastsnören (röd markering) som han fick springa lös i, och så lade jag upp en bom och ett mindre hinder i mitten (blå linjer) på banan, enligt nedanstående beskrivning. När jag menar mindre hinder så menar jag ett 15 cm högt hinder.
Jag måste erkänna att det inte gick så bra. Plötsligt insåg jag hur många faktorer som krävdes för att komma över ett 15 cm högt hinder. Exempelvis att man måste lyfta alla fyra hovar. Det räcker inte med två eller tre hovar. Alla fyra hovar måste upp med relativt bra tajming. Galo kämpade på ett par varv. Man måste ju skjuta ifrån lite med baken också för att liksom få upp framhovarna också. Det glömde han. Det måste han tänka på. Och så lyfta bakhovarna efteråt. Och snabbt måste det gå.
Och så är det ju så mycket annat också med löshoppningen. Som att matte jagar honom från början för att han ska få upp farten. Det kändes ju lite knäckande att bli jagad av sin matte. Och tanten i slutet som gav godis bestämde han sig inte för att lita på. Så godistanten var det bäst att springa förbi. Han sprang glatt genom banan sex gånger och fick mycket beröm. Men lite kämpigt blev det. Inte var det det enklaste.
Stackars häst. Nu tror jag faktiskt att jag ska lämna honom ifred en stund. Han har blivit riden på för första gången, tömkörd för första gången och löshoppat för första gången. Allt inom loppet av två veckor. Det är mycket att ta in för en liten häst. Om han inte får lite julvila nu så kommer nog hans huvud att sprängas som en kinapuff.
Älskade vännen...
.
Jag måste erkänna att det inte gick så bra. Plötsligt insåg jag hur många faktorer som krävdes för att komma över ett 15 cm högt hinder. Exempelvis att man måste lyfta alla fyra hovar. Det räcker inte med två eller tre hovar. Alla fyra hovar måste upp med relativt bra tajming. Galo kämpade på ett par varv. Man måste ju skjuta ifrån lite med baken också för att liksom få upp framhovarna också. Det glömde han. Det måste han tänka på. Och så lyfta bakhovarna efteråt. Och snabbt måste det gå.
Och så är det ju så mycket annat också med löshoppningen. Som att matte jagar honom från början för att han ska få upp farten. Det kändes ju lite knäckande att bli jagad av sin matte. Och tanten i slutet som gav godis bestämde han sig inte för att lita på. Så godistanten var det bäst att springa förbi. Han sprang glatt genom banan sex gånger och fick mycket beröm. Men lite kämpigt blev det. Inte var det det enklaste.
Stackars häst. Nu tror jag faktiskt att jag ska lämna honom ifred en stund. Han har blivit riden på för första gången, tömkörd för första gången och löshoppat för första gången. Allt inom loppet av två veckor. Det är mycket att ta in för en liten häst. Om han inte får lite julvila nu så kommer nog hans huvud att sprängas som en kinapuff.
Älskade vännen...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar