Jag har inte kläm på julen

Okej. Julen flöt inte på så bra för min del. Till att börja med visste jag inte vart jag skulle fira. I sista sekund kom jag på att jag skulle fira hos mamma. Sedan visste jag inte när jag skulle åka dit eller med vilket färdmedel eller med Per. Det hela blev onödigt krångligt och jag måste erkänna att jag stod för det mesta krånglet. Detta TROTS att jag förtvivlat försökt att planer för julen sedan oktober i år. Men jag kom mig iväg till min mamma, på bussen, dagen innan julen. Per kom efter till mig och mamma, efter att han sovit ut efter jobbet, på julaftonen.

Men resten av julen flöt på i ungefär samma tema. Jag velade runt lite undflyendes och undrade om jag hanterade dagen på bästa möjliga sätt eller inte. Mamma försökte liksom rama in mig och få lite konturer på mig men jag var väl mest kontrastlös som en flobbig blobba. Efter julaftonen kunde jag inte bestämma mig om jag skulle åka hem med Per eller stanna längre och då blev måttet rågat för både Per och mamma som undrade vad jag höll på med och jag fick vackert kliva in i bilen och sätta på mig säkerhetsbältet.

Jag antar att jag kanske inte riktigt har kläm på julen. Jag har ju firat jul ensam i flera år nu och det har känts väldigt tryggt och bra. Man värmer pizza i ugnen och kollar på tv och har täcket omlindat kring kroppen som en jätte-fjärilspuppa. Och dricker varm choklad. DET kan jag.

Jag tror jag får någon form av känslomässig prestationsångest nu när jag flyttat hem. Det är något i stil med att jag ska glittra och vara glad och harmonisk och helst komma med nybakade bullar. Och det är jag ju sällan på årets mörkaste månad. Jag är ju soldriven.

FÖRLÅT för att jag är en flobbig blobba. Jag har bara inte kläm på julen. Det är en konstig högtid.


.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer