Tillbaka till verkligheten
Jaha. Då var jag tillbaka till verkligheten. Alltså verkligheten i den ort där jag bor och där man måste springa efter sin hund med en liten svart påse och plocka upp bajset efter den. Där är jag igen. Jag blev välkomnad med regn och grådis och slaskig töande snö.
Jag fortsätter leta efter någonstans att bo och börjar känna mig lite modfälld. Jag vrider och vänder på ekonomin och försöker få grepp om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Vissa hus tre mil bort är fantastiskt charmiga och verkar underbara att bo i, men då måste jag köpa en bil och det blir nog en hel del bensinpengar och bilförsäkringspengar i utgifter då också. För att inte nämna gräsklippare och allt som måste till. Och min hund blir ensam längre stunder.
Någonstans tappade jag stinget när jag insåg att den där charmiga stugan som jag ville köpa, hade en hel uppsjö med frågetecken. Det blev inte bättre av att mäklaren var måttligt intresserad av att hjälpa mig förstå vad som behövdes göras för att stugan skulle bli beboelig.
I stället drar jag en suck och tittar på Ringvägen och tänker att jag kanske behöver acceptera att den här drömstugan kanske ändå inte finns inom räckhåll. Jag ska på visning till den lilla lägenheten som är mindre än min nuvarande under lunchen idag. Jag är åtminstone inte beroende av bil om jag bor på Ringvägen. Å andra sidan så kan jag ju passa på att belöna mig ekonomiskt med något, om det nu är så att jag behöver bo litet för att känna mig ekonomiskt trygg. Jag kan köpa en storbildsTV och kanske ett hemmagym på avbetalning. Skulderna blir ju ändå så avsevärt mycket mindre om jag bor i en liten 1,5:a än i ett hus....
.
Jag fortsätter leta efter någonstans att bo och börjar känna mig lite modfälld. Jag vrider och vänder på ekonomin och försöker få grepp om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Vissa hus tre mil bort är fantastiskt charmiga och verkar underbara att bo i, men då måste jag köpa en bil och det blir nog en hel del bensinpengar och bilförsäkringspengar i utgifter då också. För att inte nämna gräsklippare och allt som måste till. Och min hund blir ensam längre stunder.
Någonstans tappade jag stinget när jag insåg att den där charmiga stugan som jag ville köpa, hade en hel uppsjö med frågetecken. Det blev inte bättre av att mäklaren var måttligt intresserad av att hjälpa mig förstå vad som behövdes göras för att stugan skulle bli beboelig.
I stället drar jag en suck och tittar på Ringvägen och tänker att jag kanske behöver acceptera att den här drömstugan kanske ändå inte finns inom räckhåll. Jag ska på visning till den lilla lägenheten som är mindre än min nuvarande under lunchen idag. Jag är åtminstone inte beroende av bil om jag bor på Ringvägen. Å andra sidan så kan jag ju passa på att belöna mig ekonomiskt med något, om det nu är så att jag behöver bo litet för att känna mig ekonomiskt trygg. Jag kan köpa en storbildsTV och kanske ett hemmagym på avbetalning. Skulderna blir ju ändå så avsevärt mycket mindre om jag bor i en liten 1,5:a än i ett hus....
.
Kommentarer
Skicka en kommentar