Snart har ett år gått



Valborgsmässoafton har väckt en hel del tankar. Det är snudd på ettårsdagen sedan jag blev singel.

Valborgsmässoafton 2009 tog jag tåget från Uppsala, hem till norrland, för att hämta pappas gamla bil. Jag förstod att det fanns en risk att jag måste klara mig själv inom en snar framtid, då jag och Christian hade haft många allvarliga samtal de sista två veckorna. Christian hade pussat mig på perrongen, men faktumet att han inte ville följa med mig, och hans distanserade sätt, gjorde att jag förstod att det skulle vänta tråkiga nyheter när jag kom hem igen. (Vilket visade sig vara precis vad som hände).

Jag minns hur jag lutade huvudet mot tågfönstret och tittade på alla vackra bål som brann på alla fält mellan Uppsala och Gävle. Ibland låg bålen så nära järnvägen att jag anade folk som stod vid brasorna och det såg så varmt och mysigt ut. Våren var i antågande och folk ville fira. Jag minns hur jag satt där ensam i min kupé på tåget som susade förbi öppna fält och bål som glimmade där borta på håll. Jag fick ett sms från honom sent på kvällen där han skrev något i stil med "Sköt om dig, vännen". Jag minns hur jag fick en klump i magen av att han skrivit "vännen" och hur jag tänkte:
"Nu är det kört".

Och det är nog första gången något gjorde så ont att jag inte ens orkade känna det. Jag kunde inte ta in att jag just bytt ort och jobb och just köpt ett fint parhus och just var i färd med att bli dumpad och det kändes så orättvist och ovärdigt att jag inte ens kunde nå fram till de känslorna.

Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska fira denna valborgsmässoafton eller med vem jag ska fira. Eller om jag ska vara själv?

Är det vid sådana här tillfällen man köper sig själv något verkligt, verkligt fint?


.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer