Framsteg

Alltså. Jag har tränat efter mitt speciella träningsprogram nu i över fyra månader utan att ha kommit till några framsteg. Till och med personalen på labbet står lite förundrade över min avsaknad av resultat. Det känns lite tungt. Faktiskt. Alltså, maten kan ju inte vara hela biten för jag har ju inte gått ned i vikt eller förlorat muskelmassa. Jag är nästan halvt besatt på tanken att göra framsteg i min löpning och träning i övrigt. Snart har det gått tre år och jag springer fortfarande i nästan exakt samma tempo som när jag började. Trots intervaller och pulsträning och fan och hans moster.

Kanske är det en förolämpning mot livet att bli totalt fokuserad på avsaknaden av framsteg inom konditionsträningen eftersom jag gör enorma framsteg på ett annat plan. Och det är när jag rider Lilla Svarta. På ett sätt är det kanske inte så konstigt med tanke på att jag ridit i ca 10 år och bara konditionstränat i tre år. Trots att det var så länge sedan jag red.

Jag och Lilla Svarta ses tre gånger i veckan. Vi tränar mest dressyr men givetvis hoppar vi en hel del. Hon har varit en skeptisk trippande dam som vägrade gå en meter utan att man drev henne. Jag orkade bara rida henne tre minuter åt gången eftersom jag blev helt utmattad av att rida henne in i varje steg, och hon stannade omedelbart om jag råkade slappna av för en sekund. Hon gillade helt enkelt inte dressyr. Jag undrade vad jag gett mig in på.

Nu blir hon finare och finare för varje gång. Världens goaste häst. Hon är uppmärksam och intresserad och svarar på mindre och mindre signaler från mig. Igår bjöd hon mig på en fantastisk galopp på ridbanan mot slutet av passet. Jag blev helt häpen över hur en så liten skeptiskt trippande tjej plötsligt tog maffiga vägvinnande steg med elegant hållning och krökt nacke. Jag nästan skrek "BRA! Fan vad du är bra!" och avbröt genast övningen för att överösa henne med klappar och plocka fram morotsbitar ur fickan.

Sedan gick vi hem. Jag var alldeles rosig om kinderna. Lilla Svarta tuggade förnöjt på morotsbiten. Det är helt fantastiskt att JAG kunde locka fram en så fin galopp hos henne. Vägvinnande och elegant. För att vara en liten svart häst som mest är spänd och skeptisk.

Med Lilla Svarta blir jag aldrig frustrerad över avsaknad av framsteg.

De finns där hela tiden.


.

Kommentarer

  1. christers11 augusti 2009 kl. 08:35

    Lite lime o kanske lite riven ost också så har du Guacamole!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer