Hjälm införskaffad

Jag har köpt mig en ny ridhjälm. Och ridhandskar. Det känns spännande att börja rida Den Lilla Svarta. Ibland händer det ju att hästägare ändrar sig angående medryttarskap så jag försöker att lägga lite band på mig och se detta som kortsiktigt eller tillfälligt. Fast innerst inne hoppas jag ju på att få en jättespännande säsong. Och självklart har jag ju googlat på den lilla svarta fröken, och det verkar mycket riktigt stämma att hon hoppat en hel del med den tidigare ägaren.

Förmodligen kommer jag att slå ihjäl mig om jag ska försöka men på fredag är det nog dags att prova ett skutt med henne. Det pirrar i magen bara jag tänker på det! En Liten Röst inom mig säger att jag blivit en ovig tant på de här 13 åren jag aldrig hoppat och att jag troligen kommer att felbedöma avståndet så hästen brakar in i hindret och att vi har ihjäl oss på något dramatiskt vis. Den andra rösten säger att det ska bli så spännande att prova och att det ska bli sjukt roligt att utforska om det är lika magpirrande idag som de var när man var tonåring...

Den här bilden på henne är från www.madick.se

Kommentarer

  1. Ulrika14 maj 2009 kl. 22:27

    Vad roligt!!! Jag tycker det låter kanon! Precis sånt som du borde göra nu. Och förresten tror jag du kommer bli jättestolt över marathonloppet. Bara att starta loppet och att slutföra loppet är en jättebedrift! GO GIRL!!!

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström15 maj 2009 kl. 08:50

    Åhh fan vad skönt att få lite peppande ord från dig Ulrika! NU gjorde du min fredagsmorgon! *ler*

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer