Gävle Halvmarathon 2009

Det är ju så här... trots att jag varit sjuk ett halvår, och trots att jag haft det kämpigt.

Jag vill ju ändå vara MED. Jag vill vara med där det HÄNDER grejer. Jag vill löpa och träna och delta i olika lopp precis som jag gjorde förra året.

Det är ju bara det att jag är sjuk. Och att träningen går sådär. Och jag är olyckligt otränad och nere och

men jag VILL ju. Trots att jag är inne på min sjätte antibiotikakur som jag påbörjade i lördags.

Den vettigaste åtgärden jag kunde komma på att göra var att smyga mig till Gävle Halvmarathon och hålla mycket låg profil. Jag satte på mig solglasögon och andra kläder och dök ned i en tidning och hoppades att ingen skulle känna igen mig. Jag kände mig blyg inför mina kommande resultat och de långsamma tiderna jag kommer att springa på. Denna säsong kommer att vara tuff påminnelse om att jag var i bättre form förra året och att det inte finns något jag kan göra åt det.

Micke kände igen mig. Och Fredrik. Och Ove.

Och de applåderade imponerat när jag vinglade i mål. Micke och Ove gav mig kramar och storartat beröm. Jag kom näst sist. De flesta hade gått hem när jag tagit mig i mål.

Och ändå. Liksom.

Ändå är jag stolt.


.

Kommentarer

  1. Ulrika5 maj 2009 kl. 21:41

    Jag tycker du ska vara superstolt! En halvmarathon är bara en fantasi i mitt huvud men du har tagit steget! Det är en stor grej!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer