Acceptans

Igår flyttade jag till min lägenhet. Den var ett klart nedbyte motför radhuset vi köpte gemensamt i det fina området. Duschen fungerar inte och jag har mina klienter i grannskapet. Jag förstår inte varför Christian vill separera så det är jobbigt för mig. Ändå har jag någon konstig känsla av acceptans över att det inträffat.

Jag tänker att det är så mycket som hänt i tillvaron det senaste året som jag inte kunnat kontrollera. Mitt förra vikariat tog slut utan möjlighet till förlägning, jag fick byta ort, jag fick byta arbete, jag träffade Christian, jag går just nu på min sjätte antibiotikakur, mina träningsresultat är försämrade. Saker liksom bara HÄNDER. En strid ström av livsförändrande HÄNDELSER som jag visserligen kan påverka till viss grad, men jag kan aldrig helt och hållet förhindra eller kontrollera livet.

Jag har på något sätt fått en djupare insikt om att livet är något som HÄNDER mig, inte något jag kan styra över.

Och det känns ganska SKÖNT.

Skönt att acceptera livet som det är och att jag inte kunde förutse något. Det enda jag kan påverka är de här dagarna som kommer framöver. Jag har bokat in mig på en kurs i kajakpaddling i juni och ser fram emot en heldag. I morgon klipper jag mig och kanske tittar jag på en häst som behöver ridas, nästa vecka. Det är det här som är livet. Just nu och just i det här. Livet ligger inte framtiden efter att alla pusselbitar fallit på plats. Det är bara att acceptera och försöka göra något gott av det.

Jag kan acceptera att jag är ledsen, men jag vet också att jag kan sätta guldkant även på tunga dagar.


Kommentarer

  1. Anonym12 maj 2009 kl. 11:57

    Vilket bra och förnuftigt inlägg! Precis så är det ju - livet bara händer, och man kan bara följa med och se var man hamnar... Och satsa på det man vill, försöka och kämpa!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer