Hallsta Adventure Race


Jag kan knappt fatta att jag genomfört en multisportstävling! Den tog över sex timmar och jag och Per kom i mål flera timmar efter de andra deltagarna. Men jag hade väldigt trevligt och detta var en av de mest minnesvärda upplevelser jag varit med om!

Jag har paddlat i ett vackert vattendrag och grimagerat illa mot slutet. Jag har burit kanoten några meter där vi inte kunnat paddla. Jag har släpat min cykel över stock och sten. Jag har rivit mig och blåmärkt mina ben. Jag har balanserat över små stenar i en liten bäck i strålande solsken. Jag har letat kontroller i skog och mark. Per är ju erfaren cyklist och fick tålmodigt vänta på mig när jag långsamt kämpade mig fram med cykeln. Själv har jag blivit bättre med min löpning och väntade ödmjukt på honom när han hade det kämpigt till fots. Per var riktigt duktig på att orientera och vi kom strålande bra överrens. Stämningen var trevlig. Funktionärerna var väldigt hjälpsamma. ("Den där symbolen betyder 'under' och den DÄR symbolen betyder 'bro'. Vart tror ni då att kontrollen kan vara?")

Kanonkul!

VI GJORDE DET!

Terven gratulerar efter målgången.


Min tävlingskamrat Per.


.

Kommentarer

  1. SvBG17 maj 2009 kl. 14:29

    Härligt Katarina! High five * disch * Bra jobbat!! :-D

    SvaraRadera
  2. Ulrika17 maj 2009 kl. 18:09

    Åh underbart!! Jag tycker det låter jätteroligt och det var helt klart en bedrift som många andra inte ens skulle ge sig på!

    Jag beundrar hur du slänger dig på nya saker och inte är rädd för hur det ska gå utan har inställningen att du ska pröva något nytt, lära dig något och ha jäkligt roligt under tiden!

    SvaraRadera
  3. Anonym18 maj 2009 kl. 09:11

    Grymt!!
    Du imponerar så jag blir alldeles svimfärdig.

    SvaraRadera
  4. Katarina Bildström18 maj 2009 kl. 16:02

    Tack snälla ni! Jag blev så glad över era kommentarer. Jag blir bara stoltare och ler bara mer när jag får så helhjärtat beröm från er allihopa. :) Kram på er!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer