Livet är förändring

Några timmar efter att vi kommit hem till stan igen så åkte jag till stallet och red ut med Galishimo. Vilken ängel han var. Han gick stadigt på långa tyglar hela vägen, både fram och tillbaka, och jag åkte egentligen bara med och umgicks med Cecilia. Precis som det ska vara. Quattro reagerade lite på en jägare ute i skogen och att det stod en jaktbil på ängen, men jag klev av och lotsade Galishimo tryggt runt en cirkel runt bilen. Galishimo är verkligen väldigt lugn och tillitsfull mot mig nu. Efter att vi passerat bilen satte jag mig upp på honom, på långa tyglar. Han stod så snällt och väntade på mig. Jag vet inte om jag har ord för att beskriva hur skönt det är att han blivit så fin och trevlig. Man får ju mer energi när man sitter tryggt i sadeln, också. Jag passade på att putsa upp Galishimos utrustning innan jag åkte hem. Allt var glansigt och fint innan jag lämnade stallet. Två sadelpaddar blev genomspolade och fräscha. Det luktade mindre häst i ridskåpet än i mina r

Jag tog en semesterdag igår för att vara sällskap åt Björn när han skulle operera näsan, sedan skulle vi åka hem klockan 15.00 och jag planerade vara på jobbet igen dagen efter. Så blev det inte, och vi är kvar i Umeå. Jag vet inte hur jag ska beskriva att Björn låter just nu när han andas men han har två sugrör uppkörda i snoken och om jag inte visste bättre så hade jag trott att de även satt fast två elgenererande vindsnurror i rören i snoken. Det surrar nämligen ganska friskt när han andas. Och så lägger man på lite slemljud och olika former av gurgel på det. Då har man Björns dagsform. Han är då på gott humör, åtminstone. Och hans näsa är rakare än förut, och trots vindsnurrorna och sugrören i snoken så måste jag ju säga att det verkar som att han kommer att kunna andas bättre. Där ser man. Som vanligt när Björn opereras så shoppar jag. Jag fann en massa fina grejer på Hööks och köpte mig en riktigt fin höst-outfit. Helt otroligt att jag har råd med detta nu för tiden! Förut hand

Jag har kursat lördagen och söndagen med Galishimo, och han har skött sig kanonbra båda dagarna. Jag är riktigt nöjd med honom även denna gång. Äntligen har jag och Galishimo kommit till en bra balans i galoppen. På söndagen gjorde vi de flesta övningarna i galopp, för att hitta ett bra "recept" som fungerar för Galishimo och som vi har nytta av. Jag har litat helt på min tränare som har fått styra upp det här med galoppträningen, och när det är dags för oss. Jag har behövt hjälp att förhindra bakslag då jag och Galishimo blir för spända. Och hon har avvägt den bedömningen noggrant, med all rätt. Men nu har vi ett litet batteri med övningar som jag ska jobba på: En ökning ca vart 8:de galoppsteg i fyra repetitioner, vardera varv. Inte så mycket mer för Galishimo blir fortfarande lätt stressad och går för mycket upp i varv och då börjar en ond spiral av dålig fokus för honom och knipande knän för mig.  Lätt skänkelvikning i vänster galopp vid en bra uttänkt plats

Jag har ridit lite slöare dressyr på sistone, då jägare verkar provskjuta sina bössor i skogen inför jaktsäsongen. Det finns inte en skjutbana där vad jag vet, de kanske skjuter mot någon jordvall någonstans eller så.. men jag vågar inte rida ut med risk för att det ska smälla för nära Galishimo. Han är i alla fall jätteduktig och vi har fortfarande samma fina balans mellan anspänning och avspänning i passen. Det finns mycket att göra, framför allt med rakriktningen, men jag tar lite i taget och med små, små, steg så blir han rakare och rakare. Och han är så snygg i sin lädergrimma och sina fina flätor. Han har ordentligt med myggmedel och har klarat sig galant hela sommaren. Jag smörjde grimman, sadeln och tränset igen nu inför kursen och tycker allt ser finfint ut. Vi är redo!

...eftersom detta tydligen inte sitter i ryggmärgen och jag tydligen står lite handfallen och stirrar på hela ekipaget och säger "Hm, sedan var det en grej, vad-heter-det-nu..."  trots att jag i princip alltid gör en säkerhetskontroll när jag kör med transporten. Upprepa, upprepa, upprepa...

Jag hade min första körlektion med tungt släp i måndags. Jag hade inte koll på särskilt mycket, måste jag tyvärr erkänna. Jag tycker jag har väldigt bra koll på mitt eget släp och min egen bil, men när det är en ny bil och ett bredare släp, och en trafiksnubbe står och tittar på vad jag gör så blir det lite misstag jag inte skulle ha gjort annars. Exempelvis att slå på vindrutetorkaren i stället för att blinka höger. Det är ju inte direkt ett återkommande problem jag brottas med i andra situationer. Men nu passade det tydligen fint med lite vindruteputs, och jag kände hur självförtroendet sjönk en smula. Sedan var släpet nytt och bilen annorlunda och tja... det var lite att tänka på. Sedan så inser jag ju att jag backar mitt eget släp totalt utan teknik och enbart "på känsla". Så jag siktar på vart jag ska och rattar runt med bilen tills jag hamnar rätt, vilket jag oftast gör. Ibland med häpnadsväckande precision. Mitt släp är smalt och smidigt och jag har ganska god syn

Nyckelordet för denna säsong är helt klart passivitetsträning. Jag har verkligen lärt mig hur mycket det ger att bara stå stilla med Galishimo. Dels stillastående som belöning när han har löshoppat, det har gett väldigt goda resultat och han slår i princip knut på sig själv för att få det eftersträvade "hänget" med matte med lite godis, klappande och spanande mot horisonten. Sedan har jag överfört det till sadeln också. När det är oroligt omkring oss (många hästar på ridbanan eller oroligt i hästflockarna som betar bredvid banan) så har jag också börjat att mer medvetet sitta på ryggen och bara slappa med honom. Jag började med det förra året då jag hade svårt att ha honom att stå still när vi var i ridhuset, eller när det hände mycket omkring oss. Det var oftast på ridhuset eller när andra hästar stökade som han började trampa runt. Exempelvis i detta inlägg från förra året. Han har ju alltid haft lätt för att trampa runt, och jag har då ibland suttit av honom. Då brukar