Livet är förändring

Jag är äntligen klar med älghornet och detta projekt har fungerat utan missöden. Det har bara flutit på från början till slut. Att montera isär älghuvudet, hitta lämplig färg, och sätta ihop det igen gick helt perfekt trots att älghuvudet var både gammalt, lite skevt och dammigt. Borrhålen var lite för stora för skruvarna men väldigt enkla att sätta ihop med lite extra kilar. Jag vet faktiskt inte hur gammalt älghuvudet är men ska be pappa ta reda på det, eventuellt är det min farfar som skjutit älgen. Det kan vara över 40 år gammalt... Enda nackdelen är att det var lite svårt att veta torktiden mellan lager när jag sprayade då det inte stod på burken, men då tog jag det säkra före det osäkra och lät färgen härdas lite extra länge mellan varven. Det var detta som gjort att det tagit lite tid. Men slutresultatet blev fint!

Idag har vi kämpat mot helt vansinniga solkatter. Det var växlande molnighet ute, så solkatterna kom och gick precis som de ville. Mycket uppkäftigt av dem. Så snart vi laddat för att konfrontera dem så försvann de, när vi försökte göra annat så dök de plötsligt upp. Men efter lite skrik och panik och modiga solkatts-attacker från vår sida så gick det slutligen riktigt bra. Det tog ca 15-20 minuter. Detta var mycket stora framsteg motför ridpasset för några veckor sedan då det tog en timme för oss och 590 kronor att komma över en solreflex... Sedan galopperade vi runt lite och Galishimo (NIO ÅR GAMMAL) blev rädd för något som bara han själv upplevde, men ingen annan levande varelse kunde upptäcka. Vi var inte nära väggen. Vi såg inga solreflexer, det fanns inga koner i närheten, inga ljud fanns i närheten. Bara Galishimo (NIO ÅR GAMMAL) och hans egna tankar och slutsatser. Nåja, efter ett kort resonemang med honom så kunde vi galoppera vidare. Galishimo: "Oh no!" Jag

Jag åkte till ridhuset idag tillsammans med Björn för att kämpa på med väggar och hörn i ridhuset. Galishimo tar det hela ganska bra, men vi pressade ju honom ytterligare med livsfarliga koner ("KON! KON! KON!") som han var tvungen att klämma in sig mellan, idag. Han skötte det strålande. Blott en gång så fick han lite panik och tvärvägrade passera den farliga extremt utmanande hörnpassagen (skrivet med viss ironi), men i det stora hela så var han ganska med på utmaningen. Jag var inte helt avspänd jag heller men det blev bättre för varje varv. Sedan var det några som skulle ha lektion på ridhuset och jag kom av mig lite. Det blev lite för mycket liv och rörelse trots att alla var lugna och trevliga. Efter att jag suttit av på Galishimo kom instruktören fram och presenterade sig, då vi aldrig setts. Jag presenterade mig i min tur, och berättade att jag var lite ridrädd och att jag själv funderat på att gå på regelbundna ridlektioner med Galishimo, men att jag var lite

När jag var hos pappa så gick vi in i ett av hans förråd. Pappa undrade om det var något jag ville ta med mig därifrån, och ta med mig hem. "Där! Är de där älghornen hela?!" frågade jag förtjust över några välbekanta, vita, taggar som skymtade nästan högst upp på en hylla vid taket. Pappa tog en liten stegpall och plockade ned det lilla älghornshuvudet. "Den här kan du absolut få ta, här gör den ingen nytta." sa han och jag lade den genast i bilen, för att inte glömma den. Jag blev så taggad att jag genast åkte på Biltema innan jag åkte hem till min lägenhet. Köpte Primer (underlagsspray) och sedan en slags stenliknande färg att ha på plattan, och sedan kom ju den stora frågan vilken färg själva älghornen skulle få. För att få ett vettigt val på älghornen tänkte jag vilken färg som skulle passa bäst i min lägenhet. Inte vad som skulle passa hornen bäst. Så det föll på kopparfärg. Koppar, alltså! Från början kände jag mig väldigt osäker och undrad

I måndags avverkade jag det årliga besöket till pappa och Kristina i Sandfors. Brorsan var där med brorsbarnen och hundarna Buddah och Bönan, så det blev två toppendagar med härligt sällskap och fantastiskt god mat. Vi körde fyrhjuling och hade roligt. Jag hade även med mig mountainbiken så jag och brorsan cyklade och besökte Sejten, och kollade att den samiska heliga stenen var nöjd. Jag fick även träffa Inger från Gotland som jag har många barndomsminnen av, och som jag mest haft kontakt genom facebook med, på senare år. Hon var eld och lågor över Galishimo, sällan har hon hört talas om en häst som väckt så mycket engagemang hos henne som denna lilla arab. "Det var så spännande när du lasttränade honom förra året! Man undrade ju verkligen hur det skulle sluta!" skrattade hon och fortsatte: "Men ni lyckades!" Sedan fnissade hon vidare och sade: "Du vet väl om att den där hästen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, va? Sanna mina ord, om män

Idag red jag ut med Julia och Katarina. De tog det lugnt och det blev en mysig tur i skritt, Galishimo skötte sig strålande största delen och jag känner verkligen att jag kan slappna av bättre med honom nu. Jag kunde länga tyglarna helt och behövde inte vara uppmärksam på Galishimo alls, största delen! Man kan njuta av vädret och prata med Julia och Katarina och bara ha det trevligt. Katarina som rider Corzo har regeln "Den som är mest ridrädd, åskrädd eller på annat sätt rädd, styr takt och tempo." så jag var enväldig härskare över ridningens riktning och intensitet. Mycket snällt av dem och jag är väldigt tacksam! Mina ben hänger mer avspänt efter sidorna på Galishimo nu, och jag är inte lika utmattad som jag varit förut när jag ridit ut med honom. Skillnaden syns nog inte så tydligt men den känns verkligen. Sedan är det lite finslip kvar. Såsom att Galishimo blev mycket kränkt av att det regnade på honom på slutet, och att han därför började spänna sig och blänga på mi

När jag var hundvakt så behövde jag i min tur en hästvakt. Det blir liksom en dominoeffekt av tjänster ibland under semestertider. Det finns en tjej på stallet som heter Viktoria, vars häst lite oturligt blivit halt, så hon fick långa Galishimo i fredags. Jag har sett henne rida sin egen häst och vet att hon är en duktig ryttare så jag släppte på kontrollbehovet så gott jag kunde. Hon fick rida ut med Galishimo och lugnt hästsällskap (Ebba och Måns!) utan närmare introduktion från min sida. Det är en svår balansgång det där när man lånar ut sin häst. Ibland vill man ju varna för precis allt och jag skulle ha kunnat sätta upp en lista på 20 punkter på stallskåpet med information, i stil med: 1. Han är bakskygg 2. Han är rädd om bakfötterna vid ridning 3. Han ogillar alla former av siktskymmande hörn exempelvis lador 4. Han gillar inte när det prasslar i buskar när vinden blåser 5. Han gillar inte att komma för långt efter andra ekipage 6. Han kan tvärstanna under lättridning så man