Livet är förändring

Galishimos gamla medryktare Mari, som hjälpte mig massor år 2013, hade vägarna förbi hos mig och Galishimo igår. Hon hjälpte mig med pepp på den tiden min budget var total katastrof, Galishimo var en mild katastrof, och ridrädslan hade ett stadigt grepp om mig. Då såg vi ut så här. Japp, det är Mari som höll i kameran och peppade oss. Mari tittade förvånat på Galishimo och gick försiktigt fram till honom, och strök honom över pälsen. Galishimo nosade henne i fickan och fick lite morotsbitar. "Vilket muskelpaket...!" sade hon. "Man ser ju att det fortfarande är han... det är ju samma häst... men vilka muskler!" tillade hon. Jo. Han växte ju på sig... kan man säga... .

Under gårdagen blev det uteritt igen. Vi var fyra ryttare som begav oss på milsrundan. Nu är det bara en uteritt kvar på söndag innan älgjakten börjar, då drar jag ned på uteritterna ett tag. Apropå älg så såg vi en älg även denna gång. Vi träffade ju även på en älg i  juni i år! Den stod denna gång ca 150 meter bort på andra sidan ett fält, långt borta till vänster. Det var skymnig och solnedgång och man blev häpen över hur vackert den stod där i brynet. Galishimo kände lukten av älgen och började stirra väldigt nyfiket i totalt motsatt riktning, till höger. Jag förmodar att det var därifrån älgen kom. Så han missade älgen totalt. Trots att älgen på intet sätt stod stilla utan rörde sig lite och stannade för att titta på oss då och då. Detta är andra gången i år Galishimo totalmissar en älg som är klart inom synhåll. Lite roligt med tanke på att Galishimo håller tvångsmässigt utkik över precis allt, och är uppmärksam på precis allt, men att han liksom missar helheten då han inten

Hästtransportens vänstra ljuslyktor fungerade inte senast jag kollade. Jag tog transporten till transportdoktorn innan jobbet i morse. Jag fick ett sms om att hämta den några timmar senare. Det var sockeln (stickkontakten) som inte mådde bra och som fräschades till och så gjordes någon liten omkoppling så att den del som försörjer el till transportens högra fungerande ljuslyktor även kan försörja el till den vänstra. Ifall något liknande skulle hända igen. Så jag kan köra min lilla arab säkert till hösten. 836 kronor. Jag är helnöjd. Bilen är också ganska nyligen besiktad och körklar efter lite billigt småfix. Jag har även gjort lite småfix på mig själv nyligen, framför spegeln, och poserat vid en automat på Trafikverket för att förnya mitt körkort. Allting kommer att vara fine and dandy till hösten. Det känns lite overkligt och otroligt skönt att ha ordning och reda på allt igen efter denna sommar, då jag var så otroligt trött och sköt på precis allt jag bara kunde skjuta på.

Jag är den halvt skymda pricken framme till höger! Veckans tredje uteritt gjorde verkligen gott för Galishimo. Vi var sex ekipage som stack ut i långsam skritt tidigt på söndagmorgonen. Galishimo höll täten de första sex kilometrarna och skötte sig mer än strålande. Jag kunde åka och njuta, det känns helt underbart. Sedan blev det hemväg och Galishimo fick kämpa lite mer för att hålla samma steglängd som de andra hästarna. Då fick han denna blick, se exemplet nedan: Jag kallar blicken för koögat, och det betyder inte att han är farlig att rida, men att han är orolig. Då det ändå var så kort tur kvar av uteritten, och då han skött sig så fantastiskt fint, så satte jag av och promenerade sista biten med honom. Galishimo slappnade genast av när jag klev av honom. Det ska vara lätt att göra rätt.

Det händer grejer hela tiden! Jag och Galishimo följde arabhästen Cilla och ryttaren Malin på långrundan. Vi red båda två. Det blåste, regnade och var ett riktigt ruskväder. Men vi var båda varmt klädda och hade gott humör. Galishimo brukar ju bli väldigt nervös när det blåser mycket och rasslar i skogen men i dag skötte han sig jättebra. Jag blev väldigt, väldigt, förvånad! Det rustas ju även inför älgjakten och det är mycket bilar i omlopp efter grusvägarna, områden rensas från sly, och saker flyttas på. Galishimo gjorde mig uppmärksam på varje bruten kvist, som inte var bruten i onsdags, men han knallade ändå på med gott humör. Jag satt av och gick sista kilometrarna på grund av bilar som kom snabbt efter grusvägarna och att det var skönt att röra på benen lite. Sedan satt jag upp igen vid ridbanan och galopperade honom trött. Jag testade ju för första gången att använda appen Equelab för att se hur jag red och den var ju jättebra. Den sade att jag galopperat i åtta minute

Jag och mamma diskuterade Galishimo denna kväll. Det började med att jag skrivit ett meddelande till mamma om att Galishimo "fått nya pjuck" (skor) och mamma försökte läsa det samtidigt som hon hanterade typ femton vilda barn så hon slarvläste det som att Galishimo fått Fjuck. Vilket lät som en besynnerlig sjukdom, och väckte lite oro hos henne. Fjuck kan inte vara bra, konstaterade hon. "I och för sig...  Jag kanske skrev 'pjuck', men det är min sanna övertygelse om att Galishimo även lider av fjuck." "Mm..." säger mamma instämmande. "Och det är ju förmodligen kroniskt." konstaterade jag. Och sedan drabbades man av det momentet av sanning. Du vet, när man säger något man plötsligt inser är sant. När man har en fullt frisk häst som beter sig på ett sätt så folk blir sugna att kolla tänderna på den, kolla ryggen på den, kolla kiropraktor med den, anlita dyr hästmassör, byta bett femtioelva gånger, hyra in en hästpratare, byta hovsl

Det här med uteritter med Galishimo brukar ju alltid bli små äventyr och jag brukar skämta om att han går som hästens schackpjäs. Två steg fram och ett steg åt sidan. Sedan börjar jag garva och sedan börjar andra le lite. Nu såhär i efterhand så har jag kommit på att alla kanske inte kan spela chack alls och inte alls vet hur hästens schackpjäs går när man spelar. Och så känner jag mig plötsligt som en väldigt, väldigt, gammal person omgiven av ungdomar. Så jag ska sluta skämta om att Galshimo går som hästens schackpjäs. Det kanske bara är jag som skrattar åt det. Men den går i alla fall aldrig rakt framåt. Den gör alltid en sidovändning. Tillbaka till verkligheten. Jag har ridit ut med Galishimo ensam igen! Och han gick på intet sätt som en schackpjäs, han gick rakt fram som en liten pil, med blott liten, liten turbulens. Och jag jublade...