Rörelseglad och fem veckor frisk

Det kan börja låta tjatigt, men det är en enorm lättnad att känna att kroppen orkar och att jag vill göra saker. Jag har behövt fokusera lite på återhämtning i perioder, men det kan ju alla behöva, även friska människor. Nu har jag avverkat min femte vecka då jag känt mig frisk och jag blir mer och mer rörelseglad. Jag går upp tidigt på morgonen och städar, tar promenader eller går till gymmet. Jag orkar konditionsträna längre stunder och jag orkar ta tyngre vikter när jag styrketränar. Jag mår bättre efter passen och känner mig aldrig yr eller överdrivet svettig. Det känns verkligen som att jag fått tillbaka mig själv. Jobbet går lite lättare också. 

Ares går från klarhet till klarhet. Så enkelt det är. Efter tre veckors tömkörning börjar han sänka sig fint, han sänker sig till och med lite för mycket, men jag har inte börjat korrigera upp det ännu. En sak i taget. Att han sänker sig på en förhållning, utan användning av bett, redan nu är ju mer än jag förväntade mig. 

I detta klipp ser ni skillnaden på tre veckors tömkörning. De första klippen är i början och det sista är hur han rörde sig igår. Han sänker sig lite för mycket till och med. Jag väntar några pass med att korrigera upp det. Från början har man ju ett stort fönster av vad som är godkänt, och sedan minskar man det lite i taget. 

Jag längtar verkligen efter att få börja sitta in honom. 

Sedan har jag lekt och åkt skidor bakom honom. Han var lite fundersam i början men det tog inte lång tid för honom att vänja sig. Allt blir så enkelt och lekfullt med honom. Han gillar verkligen att vara med oss, och vi tar tillvara på den välviljan. Jag tränar honom fortfarande bara ca 10-15 minuter och vi stannar och gosekliar honom en hel del. Vi nöter aldrig på en övning. Han verkar gilla att vara på ridbanan med oss. Jag är så otroligt nöjd över honom. 

Så det är så vardagen ser ut nu. Jobb och träning och underbara Ares. Sedan massor av sömn och återhämtning. Det går bra nu!