Träningsvärk, sadel och koppjärn
Jag har skrivit förut att jag har haft väldigt mycket träningsvärk sedan jag blev frisk, och det gäller fortfarande. Framför allt i benen. Jag gubb-stönar varje gång jag sätter mig och måste ta emot mig lite med händerna för att inte falla på stolen när det är någon centimeter kvar. Jag rör mig inte smidigt som en katt ur sängen.
Det är även intressant hur jag tar mig ut ur maskiner nu också. Förut har jag bara spänstigt skuttat av träningsmaskiner men så ser det inte ut nu längre. Med träningsvärk och hårdare ansträngning så är det plötsligt inte lika självklart. Både crosstrainerna och löpbandet tar jag mig av väldigt långsamt. Först stannar jag nästan av och väntar någon minut i väldigt långsamt tempo. Sedan stannar jag.
Sedan vänder jag mig om och tittar på golvet. Ibland tittar jag på golvet med skepsis.
Sedan tar jag tag i något stabilt att hålla mig i.
Sedan sätter jag ned en fot.
EN fot.
Sedan gör jag en intern welfare check och checkar av att golvet inte gungar, att det finns blod tillräckligt att få full rörlighet i benet, att balansen är där den ska. Och att KÄNSELN är där den ska. Precis när jag stått stilla tillräckligt länge för att andra teoretiskt skulle kunna misstänka att jag fått en stroke, så tar jag nästa fot.
SEDAN släpper jag taget om vad jag nu hållit fast mig i. Inte samtidigt som jag klivit ner med båda fötterna, utan minst tre sekunder efteråt.
Sedan så stapplar jag från gymet till bilen med steg som inte alls är min normala steglängd utan ett stelt trippande som är ungefär halva steglängden. Tänk er en tant som går på isigt underlag, fast det finns varken is eller tant. Bara ett försiktigt staplande.
Jag tror fortfarande att det beror på all vila och sömn från sommaren och hösten 2022 och att kroppen behöver ställa om sig nu när jag är frisk. Det är en bra träningsvärk och stelhet, som det känns.
Och så måste jag lägga in lite fler totala vilodagar. Som nu på måndag. Det blir en total vilodag idag. Inte bara för träningsvärken utan för att jag fått lite magsjuka i natt. Kanske för att jag drack stallvatten från en lite dammig mugg igår. Jag var väldigt törstig och tänkte lite vagt "inte bra..." samtidigt som jag hävde i mig vattnet. Men jag hade varit ute och skottat fram unghästarnas linor som hade snöat över, och våra unghästar är ju rymmare när elen inte är i full styrka. De upptäcker snabbt om elen inte är stark, och börjar genast fantisera om rymningar och världsherravälde. Och jag var för varmt klädd när jag skottade. Jag blev törstig.
Jag hade även en liten sadelprovning med Ares med min gamla sadel som jag red in Galishimo med. Den verkar sitta helt okej! Eventuellt är den lite smal i fronten men jag vågade inte känna efter och rucka på sadeln för mycket eftersom det var första gången han hade sadeln på sig. Då räcker det med att han bara får ha den på ryggen en stund och bli kliad. Nästa gång kan jag börja rucka mer på sadeln och känna efter.
Det första jag kommer att göra är att se om koppjärnet i fronten är för trång eller om den behöver breddas (den är definitivt inte för bred, det såg jag direkt). Om jag tycker att sadeln verkar för smal fram så letar jag bara under sadeln om jag kan se färgen på koppjärnet. Det är nämligen så fiffigt att olika storlekar på koppjärn har olika färger. Så om vi låtsas att han har ett grönt koppjärn nu och jag vill ha ett lite bredare koppjärn så köper jag det svarta som är en storlek bredare, tar ut det gröna koppjärnet, och sätter in det svarta i sadelns front i stället. Då blir den lite bredare fram. Det tar bara några minuter och en skruvmejsel så är koppjärnet bytt.
Kommentarer
Skicka en kommentar