Det är lättare att vara sjuk när man är frisk

Tyvärr blev jag sjuk i veckan, och jag har varit tvungen att sjukanmäla mig från jobbet sedan i torsdags. Det är en hel del huvudvärk, trötthet och lite rassel i lungorna. Det gör ont i ögonen att titta på en skärm för länge, så det blev svårt att sitta framför en dator på jobbet. 

Just innan jag blev sjuk så joggade jag mitt andra pass på rullbandet, i fyra kilometer, och det gick utmärkt. Skillnaden sedan järnnivåerna stabiliserade sig är enorm. Varje pass är lite bättre än det förra. Jag kan inte beskriva hur lättande det känns. Det blev lite av min identitet att inte klara mer än två kilometer just över gångtempo, men nu blir det skillnad även om jag vilar totalt en vecka. 

Jag kan lägga på vikter i styrketräningen också. I sittande kabeldrag har jag utan problem ändrat upp arbetsvikten från 35 till 40 kilo. Får inte ens ont i händerna som jag brukar. Det bara rullar på, precis som det ska. 

Jag längtar så mycket efter att bli helt frisk igen och bara fortsätta låta träningen rulla på, nu när järnvärdet är bättre. Jag längtar till nästa joggingpass! 

Det är till och med lättare att vara sjuk när man är frisk i grunden. Jag kan koka ris och fixa mat och städa undan efter mig, trots att jag är sjuk. Det går tungt men det fungerar. Jag ligger inte utslagen. Jag kan diska efter mig och plocka undan. Det låter så självklart men det har det inte varit på väldigt länge. Det första jag sade när jag kom till nya stallet var att jag tyvärr kan bli väldigt sjuk ganska ofta och att jag ville hjälpa till lite extra när jag var frisk, så det inte skulle bli belastande för dem att hjälpa mig när jag var sjuk. För jag är van att inte ta mig någonstans alls när jag är sjuk. På flera dagar. 

Nu kan jag faktiskt vara sjuk och proppa i mig lite Ipren och flåsandes och trött kånka mig till stallet och fylla på en dunk vatten till hästarna. Så jag har gjort en liten insats åtminstone. 

Och det känns så mycket bättre.