Konst och saknad

 Eftersom jag varit sjuk så har jag inte kunnat träna fysiskt som jag velat, det har ju kommit och gått lite virus under nästan hela februari för mig. Men det finns äntligen ork och möjlighet att skapa konst! Min egen upplevelse om konst är att jag behöver vara lite tom i huvudet för att kunna skapa något fint. Känner jag att jag behöver göra viktigare saker, eller känner jag mig stressad, eller funderar på något, så blir det sällan bra konst. Sedan så måste en bild mogna lite i huvudet en stund innan jag sätter bilden på pränt.

Jag har ju fortfarande begränsade kunskaper i ritprogrammet Procreate och behöver gå kurser på youtube för att veta hur jag gör olika effekter. Fast det kanske inte är ett problem. Det är nog få personer som behärskar Procreate fullt ut, som inte har det som yrke. Det är ju ändå fantastiskt att det finns så många gratis tips på youtube!

Och så ville jag ha med Galishimo i bilden, för jag har saknat honom väldigt mycket de senaste dagarna. Så han fick en magisk skog att vila i. Jag tror jag saknar honom extra för att han brukar vara så fin denna årstid. Solen börjar komma tillbaka, det brukar inte vara särskilt blåsigt, vinterpälsen har lagt sig och nästan börjat lossna lite, och den fina snön brukar ge ett jättefint underlag att rida på ute. Han gillade att leta soligaste platsen i hagen och brukade stå stilla med breda sidan mot solen och blunda av värmen. Jag är så ledsen att han inte fick fler vårvintrar att njuta av. Det var skönt att sitta i sadeln och dra in den kalla fräscha luften och känna att våren var på väg. 

Jag försöker vara öppen med att jag sörjer honom fortfarande, trots att det snart gått åtta månader sedan han lämnade oss. Det är lätt att låtsas att allt är okej fortfarande och inte gör ont. Men kanske hjälper min öppenhet någon annan att sörja sitt djur. Att det inte är fel att sörja länge. 

Att det får ta tid. 

Att man får visa det. 

Så här såg processen ut i alla fall. Den tog ca fyra timmar att göra.