Vi börjar med inridningen!

 

Ja, nu är vi igång med inridningen, alltså! Ares sköter sig så bra på tömkörningen men jag tänker att han är för liten för att man ska börja greja för mycket med finlir och form. Han har ju inte fyllt tre år ännu så det viktigaste att fokusera på är ju att han förstår att alla hjälper betyder något, och att han ska veta att det går bra att gissa om man inte vet. Att låta honom snurra på volten för länge och börja finlira känns inte som något jag vill göra ännu, om än han svarar riktigt, riktigt bra på det. 

Så då tänkte jag att han kunde börja tränas med bett igen (vi har ju haft bettlös kapson ett par veckor) och ta på honom sadel och börja knalla runt. Jag köpte även ett schabrak till honom från Hööks hästsportsbutik som jag blev så nöjd med. 

Det är så skönt att ha Sara i stallet! Vi har verkligen samma syn på träning och vi tolkar hästarnas signaler på samma sätt, så vi behöver aldrig egentligen diskutera träningen med våra unghästar så mycket. För varje vecka jag har Ares i samma stall, ju mer samspelta blir vi. Exempelvis så bad jag Sara introducera sadeln och det nya schabraket för Ares under tiden jag ryktade honom (han hade ju sadeln på sig för första gången för någon dag sedan, bara) och hon gör allt precis som jag själv skulle ha gjort:

Hon låter honom nosa på sadeln, går ifrån honom en stund, låter honom nosa igen. Ställer sig vid sadlingsposition. Väntar till Ares ser obrydd ut men ändå uppmärksam. Sadlar på. Kliar honom lite. Sadlar av. Går ifrån. Sadlar på igen, och så vidare. Ares är en jättelugn ponny, och många hade nog tänkt att det bara är att sadla på då han verkar så lugn. Men vi båda tycker att det är viktigt att försäkra oss om att han är med på tåget, och inte känner sig pressad. Om han nu har så stort förtroende för oss, och tycker att det är så roligt att vara med, så känns det viktigt att hans välvilja inte utnyttjas, utan att han får fortsatta lugna och fina introduktioner, även om han är lugn och fin själv. 

Själv ryktade jag bara, och vi pratade om annat. Helt tryggt förvissad om att Sara hade stenkoll på sadel-leken och läste av Ares bra. 

Sedan tog jag ut honom och longerade honom. Två varv i skritt och tre eller fyra varv i trav, åt vardera håll. Jag lät honom känna på sadeln och uppleva bettet i munnen igen. Efter att ha kliat och klappat och ruckat lite på sadel och utrustning (Allt verkar sitta okej!) så gick vi över till momentet "Pallmys". 

Pallmys innebär att han ska stå stilla vid uppsittningspallen under tiden vi gosar och kliar honom. En står vid pallen vid uppsittningsläget, och den andre står framme vid honom och kliar honom. 
"Enkelt!" tycktes Ares säga, och han hade inga problem med att Sara stod och kliade honom från pallen. Vi ställde pallen på båda sidorna också, så han inte bara skulle vänja sig vid den vänstra "uppsittningssidan".  

Så det som kommer att följa är väl att upprepa samma procedur ett par gånger. Bett i munnen. Knalla runt lite. Klias vid pallen. Jag kommer att lägga in uppdragna stigbyglar på sadeln efter några gånger, som rör sig lite och ger ifrån sig lite "Flapp-ljud" när han travar.  När han är lugn med det så kommer jag att dra ned stibyglarna så de dinglar mot hans mage. Och så fortsätter vi med pallmyset, så att han ser fram emot att ställa sig vid pallen och stå stilla där. När allt verkar fungera bra så är det dags att antingen ta en lite paus, eller börja hänga med magen över honom och låta honom gå några steg. 

Det känns jätteroligt!  Snälla, fina Ares!