Raketfart!
"Det går framåt i raketfart för er!" sa tränaren idag och jag kunde inte annat än hålla med.
"Ni ser ut som ett helt annat ekipage!" sade hon också.
Nu har jag ridit varje torsdag för en tränare i tre veckor. Tränaren kommer till mitt stall så jag behöver inte åka någonstans. Sedan red jag ju även på kurs för en annan tränare hela förra helgen. Alla tittar på olika saker och Galishimo kämpar tappert på. Han verkar tycka att det är ganska roligt. Särskilt galoppen från skritt. Han skjuter iväg som om livet hängde på det. Där kan vi också prata om raketfart! Det är bara att hålla sig fast och hoppas han inte drar iväg med en bockning. Vi har också tränat på skänkelvikning. Galishimo kan det ganska bra, det är absolut inga större problem för honom. Han är lite stel i vänstersidan men det känns inte direkt som något oöverstiglig eller något större problem, bara jag kommer ihåg att korrigera honom.
"Bli inte knäckt nu om det blir bakslag för nu har utvecklingen gått väldigt brant uppåt ett tag!" sa tränaren också och jag nickade.
Fast innerst inne så vet jag ju att är det något jag kan hantera, så är det bakslag. Efter fem år med Galishimo så har vi verkligen haft våra bakslag. För mig är jag nöjd bara vi kan vara med på kurser och ha roligt och att jag får uppgifter att träna på. Jag har igentligen inte några krav på att Galishimo ska bli bättre och bättre i rask takt. Det viktiga för mig är att jag sitter kvar i sadeln. Bara jag får ha roligt med honom och göra uppgifter med honom, så är jag mer än nöjd! Så länge han bär mig och vill vara med på övningarna utan att han blir orolig, så är jag tacksam! Fina killen!
"Ni ser ut som ett helt annat ekipage!" sade hon också.
Nu har jag ridit varje torsdag för en tränare i tre veckor. Tränaren kommer till mitt stall så jag behöver inte åka någonstans. Sedan red jag ju även på kurs för en annan tränare hela förra helgen. Alla tittar på olika saker och Galishimo kämpar tappert på. Han verkar tycka att det är ganska roligt. Särskilt galoppen från skritt. Han skjuter iväg som om livet hängde på det. Där kan vi också prata om raketfart! Det är bara att hålla sig fast och hoppas han inte drar iväg med en bockning. Vi har också tränat på skänkelvikning. Galishimo kan det ganska bra, det är absolut inga större problem för honom. Han är lite stel i vänstersidan men det känns inte direkt som något oöverstiglig eller något större problem, bara jag kommer ihåg att korrigera honom.
"Bli inte knäckt nu om det blir bakslag för nu har utvecklingen gått väldigt brant uppåt ett tag!" sa tränaren också och jag nickade.
Fast innerst inne så vet jag ju att är det något jag kan hantera, så är det bakslag. Efter fem år med Galishimo så har vi verkligen haft våra bakslag. För mig är jag nöjd bara vi kan vara med på kurser och ha roligt och att jag får uppgifter att träna på. Jag har igentligen inte några krav på att Galishimo ska bli bättre och bättre i rask takt. Det viktiga för mig är att jag sitter kvar i sadeln. Bara jag får ha roligt med honom och göra uppgifter med honom, så är jag mer än nöjd! Så länge han bär mig och vill vara med på övningarna utan att han blir orolig, så är jag tacksam! Fina killen!
Bild från förra året då vi också hade ett ganska bra flow!
Kommentarer
Skicka en kommentar