Terven

Jag brukar faktiskt drömma mardrömmar om Terven ganska ofta, trots att det var två och ett halvt år sedan hon dog. Oftast drömmer jag att jag tappat bort henne och i frenetiskt letar efter henne. Hjärtat dunkar i panik och jag letar och letar. Ibland är hon bortsprungen, ibland är hon kidnappad, ibland är hon oavsiktligt såld. Jag har sprungit, irrat och ropat efter henne. Jag har drömt att jag ropat att hon är min och mitt ansvar, min vän, min familj.

Men i natt drömde jag för första gången något annorlunda. Jag drömde att jag fann ett gammalt tidningsurklipp på henne i en gammal tidning. Hon låg fint och upprullad som en liten räv på kortet, och tittade nöjt ut över naturen. Jag pekade på bilden i drömmen och sade:
"Det där var min hund. Hon är död nu. Hon finns inte längre."

Precis när jag gjorde det så vaknade jag av att höstregnet smattrade mot fönstret och klev upp i mörkret för att stänga det.

Att det tagit sådan tid för själen att komma till ro med det. 

Jag är i en period då jag tittar på hundannonser igen. Men det är ju jättesvårt att välja hund och hundras. Jag vågar inte riktigt ännu. Det är svårt att kombinera med arbetet också. Men jag saknar det varje dag. Särskilt när man sover ensam på kvällarna och inte hör några andra andetag än sina egna. Det vänjer jag mig aldrig riktigt vid.