Det går bra nu!

Jag må ha varit tyst en stund men ridningen går faktiskt hyfsat bra nu. Jag har varit på sammanlagt tre kurstillfällen med Galishimo den senaste veckan, och den senaste träningen, i torsdags, var med en helt ny tränare igen. Alla tränare säger samma sak, men använder olika ord, så det känns som det fungerar bra att mixa mellan olika tränare. Den senaste tränaren som jag red för nyss sa samma sak som alla andra. Jag är spänd, det syns att jag är lite rädd, jag är väldig mjuk i handen men kniper med benen, jag kommer inte ned ordentligt i sadeln. Jag måste putta Galishimos vänstra bog på plats. Jag slarvar med ridvägar och precision, slarvet mer ridvägarna kommer ju från att jag undviker staketet eftersom han lätt skyggar där. Sedan så blir jag rädd när han blir orolig och då blir jag passiv i stället för att ta i honom ordentligt och avleda honom. Vilket inte heller är konstigt då jag vet att han kan explodera om man pressar honom för mycket när han är orolig. Men den nya tränaren säger precis samma sak som de andra tränarna. Sedan så glömmer jag vad jag får beröm för men hade tur att två hästtjejer satt och tittade på oss under slutet av ridpasset:
"Men Katarina, du fick ju jättemycket beröm också. Missade du det? Tränaren sa ju 'jättebra!' flera gånger." påminde en Ebba och jag fick tänka om lite på slutet.

En stor skillnad med ridningen nu är att jag inte känner mig lika sårbar längre. Jag har gjort mig av med det (stora antal) energitjuvar som sänkt mig med ridningen, och tränaren jag ridit allra mest för i sommar har verkligen byggt upp självförtroendet på mig. Förut skämdes jag och problematiserade att jag var rädd men nu gör det inte så mycket längre. När tränaren säger:
"Det märks att du är rädd." så känns det mer som att jag vill svara:
"Jamen säg något jag inte redan vet annars är du inte värd pengarna..."


Min berömda "falska nedsittning" då jag ser ut som jag sitter i sadeln men i själva verket är en halv centimeter ovanför den och står lätt i stigbygeln. Men vi galopperar glatt, jag har för det mesta trevligt, och allt går framåt! Det går i det stora hela bra nu!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer