Tacksamt

Dagens pass med Galishimo kändes också bra. Nu är bilden gammal men det har inte blivit så mycket fotograferande i år. Han är pigg, lyhörd, på hugget och betydligt mindre orolig. Jag kan inte säga att det är något jag gjort annorlunda i ridningen. Jag har inte bytt teknik eller något, det är väl mest att han bara blivit coolare nu.

I och för sig... Det mest markanta jag gjort, om man tittar på hanteringen, är att jag inte ger honom några pauser alls utan kan rida i 40 minuter och ge honom kommando på kommando utan "andningspaus". Då bryter jag aldrig kontakten med honom och han hinner inte tänka själv. Förut skrittade jag ju på långa tyglar lite då och då men det gör jag inte alls längre. Det är bara jobb som gäller, från att jag sitter upp till att jag sitter av. Det känns ju lite taskigt mot Galishimo men han verkar trivas. Han vill ha något att göra. Hela tiden.

När jag hade prat-pauser med tränaren i söndags började han stå och sparka och veva med framhoven i luften eftersom han tyckte vi var tråkiga tanter som inte lät honom jobba utan bara pratade.

Jag kan numera öva på att sitta i sadeln i traven och fippla med hur jag håller mina händer, hur mitt knäslut känns och mina ben och sådana saker, i stället för att hela tiden hålla fokus på att han inte ska slänga sig för något. Precis som det ska vara. Jag är väldigt tacksam! Det är roligt nu!