Perspektiv

Idag råkade jag rida på ridbanan när två andra tjejer gjort upp en liten hoppbana. Galishimo blev lite spänd. Vi avbröt vår träning och Galishimo fick titta storögt på de stora hästarna när de tjusigt seglade över sina hinder. Galishimo stirrade. Sedan lämnade de tjusiga hästarna ridbanan och vi blev ensamma. Galishimo blev ännu mer spänd. Jag red jag runt lite planlöst i avvaktan på att tjejerna skulle komma tillbaka och plocka bort hindrena. Även detta var väldigt spännande. Det bullrade i bomhuset och bommar lyftes iväg. Detta var mystiskt. Allt var spännande men inte överväldigande. Jag fick vara lite vaksam på honom och försöka ge honom långa tyglar och rida lite långsamt och lugnt bara.

Sedan kunde vi äntligen mata på med våra tempoväxlingar i galoppen och en lite mer kraftfull trav, och det var rena himmelriket. Han blir bara bättre och bättre och skjuter ifrån ordentligt nu när jag ökar galoppen. Jag blev väldigt stolt över honom. Nu är det slutfjantat på volten i avspänt tempo, nu går han blåsa liv i, utan att han blir övertänd! Jag uppskattar verkligen denna nya fas då jag kan uppbåda lite mer fart och power, utan att han blir stressad eller börjar springa okontrollerat!



Efter detta fick jag provrida Anettes häst Gem, som bara är fyra år. Jag som aldrig skulle sätta mig upp på en unghäst igen. Men plötsligt slank man upp på den lilla ponnyn och jag åkte runt en liten stund, bara. Vilken fin liten häst! Så otroligt olik Galishimo hon var! Hon hade en lugn och jämn energi. Ingen tittighet utan bara en jämn positiv vilja att röra på sig och arbeta. Sedan har jag ju hört att även hon protesterat i vissa faser i inridningen, så hon har ju krävt sin ryttare, men grundenergin verkade ändå väldigt balanserad. Samtidigt som jag fascinerades över hur enkel och stabil hon var så kunde jag inte låta bli att sätta det i perspektiv med min egen. Hur hade livet varit om jag haft en unghäst med samma mentalitet som Gem? Vilket oförskämt bra självförtroende man hade haft! 

Och förmodligen hade jag stirrat helt oförstående på ryttare som ängsligt avbryter sina ridpass bara för att några andra tjejer glider över hinder på ridbanan...




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer