Hur man upptäcker en norm!

Tänker ni er att ingen under 2000-talet egentligen har fördomar om hur det är att leva som barnfri i dagens samhälle? Nej, det kanske ni inte gör, det är ju ett öppet klimat nu för tiden. Man tillåter gay-äktenskap och man får byta kön och man får till och med gå in på "hen"-toaletter som ska vara könsneutrala. Så allt är öppet och fördomsfritt. Att inte ha barn är ju inget som folk reflekterar över. Tror ni.

Jag fick den här bilden på mitt facebookflöde idag. En söt och upplyftande text. Jag har inget emot den. Jag tycker det är sött att föräldrar delar med sig av den.


Men för skojs skull så redigerade jag om den. Så barnen byttes ut mot vald barnfrihet. Och då blev texten direkt lite jobbigare. Inget som jag glatt skulle våga dela med mig på facebook, om man säger så.


Det är så man upptäcker en norm. Man känner hur det känns i magen när man föreställer sig att man bryter mot den. På ytan är det helt okej att jag inte har barn. Men man behöver inte skrapa djupt på ytan innan ett litet obehag kryper sig på!

Förresten så föddes det ju en liten pojke in i kungafamiljen igår. När prins Daniel meddelade att det var en pojke så bröt reportrarna ut i hejarop. "Ja!" skrek de. Som om det spelade någon roll... de kunde väl ha skrikit lika glatt när han berättade att barnet vägde 3655 gram...?! :) All lycka till dom, i alla fall!

.
.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer