Längtar efter HUND


 Min mamma hälsade på i helgen, med sin Vorsteh Sicko. Vilken underbar hund han blivit! Från att ha varit en hyperaktiv rackare så börjar han växa upp och få allt mer pondus. Nog för att han busar ofta och gärna, men man märker verkligen vilken slags hund han är på väg att bli. Mamma sov över, och jag hade en dålig dag på söndagen. Då kommer verkligen Sicko till sin rätt. Han älskar att dra av mig hårsnodden i hästsvansen och han märker till sin förtjusning att jag bara låtsas bli arg på honom, men försöker hålla mig för skratt. Man blir så glad av hundar. Så ända in i hjärteroten.

Man blir glad av mamma också. Ända längst inne i hjärteroten. Men hunden. HUNDEN!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet