Vi har inget facit

Idag klarade jag inte av att rida. En motorsåg fräste på utanför stallet. En traktor körde runt. Snön låg ny och vit och fältet såg helt annorlunda ut. Jag satte mig upp på Galishimo och det kändes som att jag satt på dynamit. Innan jag kommit upp i sadeln började han vandra. Han kunde inte skritta utan travade ivrigt på stället. Han ville gärna hemåt mot tryggheten och jag fick korrigera honom hårt, då blev han ännu mer spänd. Så jag satte mig av för att låta honom springa på linan. En travhäst brände förbi i snabb takt. Han blev rädd för travhästen. Han var spänd som en stålfjäder. Svansen krullade upp sig till en grisknorr över ryggen. Ögonvitorna syntes. Jag blev också spänd. Så vi avbröt det hela så han fick springa av sig, och så mys vid uppsittningspallen i stället. Tills han var lugn.

Kanske var det dumt av mig att inte rida. Kanske var det klokt av mig att inte rida. 

Det är det som är det svåraste med situationen. 

Det finns inget facit.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet