Tacksam



Gud vad jag har tur som har honom. Som har kvar honom. I hela mitt liv har jag drömt om en egen häst. I hela mitt liv har jag velat ha ett arabiskt fullblod. Nu har jag en underbar liten kille som klarar allt. Ju mer han växer upp ju tryggare och finare blir han. Begränsningarna sitter bara i mitt huvud. Det bevisas gång på gång.

Men det går långsamt framåt. Allt går långsamt framåt. Och han är verkligen en underbar vän. Han säger aldrig "nej". Ibland blir han rädd men han behöver bara tid att växa. Ibland blir jag rädd och då behöver jag också tid att växa. Men vi är på rätt spår. Han är en jättefin kille.  

Vi behöver bara ännu mer tid...

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet