Glad, bara

Dagen efter flytten gick jag ut på en härlig höstpromenad med en av tjejerna i det nya stallet, och hennes häst. Ingen av oss red, utan vi ledde våra hästar. Vi gick bokstavligt talat över stock och sten. Galishimo följde snällt efter mig som en hund. Han var lugnare än någonsin. Vi klev över fem eller sex stockar och han hoppade lydigt över dem och väntade på mig utan att dra iväg efteråt. Han brukar ju "sprattla" och härja lite, men han var nu helt lugn och gick med huvudet sänkt. Hans blick var så lugn. Hela han var så lugn. Jag tror verkligen att han trivs när han får leva med en flock hästar.

Sedan tog vi in hästarna i stallet och pysslade med dem. Tjejen bjöd mig på en kopp kaffe från en termos. Flera tjejer har stannat och pratat och hälsat mig varmt välkommen. Tempot är mycket lugnare i det här stallet. Det verkar vara många som gillar att vara ute i skogen och njuta av vädret med sina hästar. Några hästar är stora godmodiga kallblod med långa manar och rufsiga hovskägg. Som designade för att vara ute i norrlandsskogarna. Sedan finns det två ovanliga prickiga knabstruperhästar där. Jättecharmiga. Många verkar rida westernridning också. Det hålls kurser i westernridning på våren, och det finns westernutrustning vid ridbanan.



Det här ska bli vår nystart. Nu ska jag slappna av mer och så ska vi sikta på att vara ute i skogen en hel del. Vi ska njuta av naturen och vädret och lämna det andra åt sidan över vintern. Ingen dressyr, inga prestationskrav. Bara rida och ha trevligt. Få frisk luft. Njuta. Återhämta oss. Lära känna trevliga människor. Och hästar.

Jag ringer till pojkvännen från stallet för att berätta hur bra jag haft det, och när han svarar så är han ute och går på långpromenad med min hund. Han börjar gilla henne mer och mer och backar inte för att ta ansvar över henne. På eftermiddagen åkte vi och handlade. Han köpte terven ett nytt koppel, en ny filt, och underlägg till hundmatstkålarna.
"Båda mina tjejer måste ju ha det bra."log han.

Så glad som jag känner mig nu, har jag inte känt mig på länge.

.
 
Galishimo spanar in den nya spiltan.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer