Det går bra nu!
Galishimo har flyttat! På morgonen möttes jag upp av Linda som ställde upp med både bil och transport. Och vilken transport sedan! Stor, ljus och rymlig.
Sedan hann jag varken oroa mig eller nojja över att få in Galishimo i transporten, för han klev in alldeles själv. Som han alltid gjort. Jag blir lika överraskad varenda gång. Jag tror att han är den typ av unghäst (kombinerat med just hans typ av ägare) som borde åtminstone PROVA att konstra någon gång, men han klev in som om det vore den naturligaste saken i världen. Igen då.
Sedan ploppades han ut ur transporten som om han aldrig gjort annat, och sedan in i den nya hagen. Han gjorde sig genast bekant med sina kompisar. Jag gjorde mig bekant med hans hagkompisars ägare. Allt flöt bara på, och hans små öron var glatt spetsade hela tiden. Jag log hela tiden. Jag åkte tillbaka till det gamla stallet och mockade ur hans box och plockade åt mig lite tillhörigheter, och kände mig oerhört lättad. Ofantligt lättad. Stallet är jättebra men jag jobbar heltid och mår inte helt bra av att åka sammanlagt fyra mil varje kväll, efter arbetet. Mocka, byta vatten, packa höpåsar och sedan rida...
Nu kommer han bara att vara 4 kilometer ifrån mig. Han har fri tillgång till mat, vatten och en traktor mockar ur hans koja med jämna mellanrum. Jag behöver bara göra det roliga. Rida och leka med honom. Jag har kvar två hundmånader kvar då jag fortfarande har hästjourer med matning i det gamla stallet, 19,5 km bort, på grund av uppsägningstiden. Jag får också dubbla stallhyror i två månader nu, som sänker ekonomin en aning. Men det är verkligen ingen katastrof utan helt hanterbart.
Men sedan.
Från och med den 1 januari 2014.
Då vänder det!
Sedan hann jag varken oroa mig eller nojja över att få in Galishimo i transporten, för han klev in alldeles själv. Som han alltid gjort. Jag blir lika överraskad varenda gång. Jag tror att han är den typ av unghäst (kombinerat med just hans typ av ägare) som borde åtminstone PROVA att konstra någon gång, men han klev in som om det vore den naturligaste saken i världen. Igen då.
Sedan ploppades han ut ur transporten som om han aldrig gjort annat, och sedan in i den nya hagen. Han gjorde sig genast bekant med sina kompisar. Jag gjorde mig bekant med hans hagkompisars ägare. Allt flöt bara på, och hans små öron var glatt spetsade hela tiden. Jag log hela tiden. Jag åkte tillbaka till det gamla stallet och mockade ur hans box och plockade åt mig lite tillhörigheter, och kände mig oerhört lättad. Ofantligt lättad. Stallet är jättebra men jag jobbar heltid och mår inte helt bra av att åka sammanlagt fyra mil varje kväll, efter arbetet. Mocka, byta vatten, packa höpåsar och sedan rida...
Nu kommer han bara att vara 4 kilometer ifrån mig. Han har fri tillgång till mat, vatten och en traktor mockar ur hans koja med jämna mellanrum. Jag behöver bara göra det roliga. Rida och leka med honom. Jag har kvar två hundmånader kvar då jag fortfarande har hästjourer med matning i det gamla stallet, 19,5 km bort, på grund av uppsägningstiden. Jag får också dubbla stallhyror i två månader nu, som sänker ekonomin en aning. Men det är verkligen ingen katastrof utan helt hanterbart.
Men sedan.
Från och med den 1 januari 2014.
Då vänder det!
Galishimo delar mat med sin "nya" kompis i den nya lösdriften.
De har haft hagarna bredvid varandra, förra vintern, i det gamla stallet,
så de kände nog igen varandra...
Tänk att man har så bra vänner som Linda, dessutom. Jag känner mig riktigt privilegierad som fick så bra service. Det är skönt att få med sig någon som är van att transportera hästar, när jag flyttade honom. Jag kommer att tacka henne med att fota några fina ridbilder på henne, längre fram...
Det går bra nu...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar