Det blev bättre!

Livet är magiskt. Först lever jag i ett liv med en gnagande känsla av olust. Veckor blir månader och år. Jag vet att jag inte mår bra men kan inte sätta fingret på varför. Är det bara jag som begär för mycket av livet, är det bara min rastlöshet, eller finns det faktiskt något bättre där ute? Går jag miste om något annat? Har jag typ någon slags 30-års-kris?

Så.. drar man ett djupt andetag och separerar, blir bostadslös, hamnar i ett hål av stress och livet blir mycket sämre än vad det någonsin varit tidigare. Ekonomin blir svårare. Man är inte lika obrydd som när man var yngre, och förändringarna känns svårare nu efter att man passerat 30. Jag frågar mig själv varför jag gör som jag gör, vad hela poängen med det hela är.


Jag och pojkvännen besökte pappa och hans sambo lördagskvällen. Vi sov i en timrad stuga som vi värmde med kamin.... Det var riktigt mysigt. Men det blåste ordentligt under natten och flera träd blåste omkull...

Sedan kommer den. Poängen. Jag träffar nya människor, skapar nya förutsättningar, ett nytt hem, en ny budget. Hjärnan återhämtar sig och jag sover bättre, koncentrerar mig bättre, klarar bakslag bättre. Jag träffar en ny man som kompletterar mig bättre och jag får ett härligt sug i magen varje gång han gör något, eller säger något, som lyfter mig. Jag äter bättre. Jag stressar mindre. Jag känner mig mer tillfreds över livet.


Pricken över i:et, som jag verkligen inte reflekterar över förut, verkar vara att byta miljö med Galishimo för att få en nystart. Jag har inte vantrivts på det andra stallet, men i detta stall får jag så mycket hjälp, och det är så otroligt värdefullt. En tjej gick ut med sin häst idag igen, och jag fick rida bredvid med Galishimo. Det har blåst och stormat och flera träd har blåst omkull över natten. Galishimo är lite skärrad över blåsten och träden på vägen, men han håller sig verkligen i skinnet. Han är så snäll nu! Det blev verkligen kanonbra med skor och broddar nu när det är så halkigt ute också, han knallar på med ett järngrepp om isen, och halkar aldrig! Tjejen bredvid mig är så lugn och tycker bara att det är trevligt. Så jag fick en ridtur igen. Det blev en otroligt värdefull ridtur för mig. Att få rida honom igen och märka att ingenting händer. Visst sprätter han till ibland och hoppar lite, men det är helt under kontroll och han är trevlig att rida. Han löser saker. Min fina ponny.


.

Kommentarer

  1. Helena18 november 2013 kl. 19:40

    "Efter regn kommer solsken" en gammal klyscha men sååå sant :) är verkligen så glad för din skull. Kramar /H

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer