Fredagkväll

Fredagkväll. Jag stannade lite för länge på arbetet. Var lite för trött när jag kom hem. Åt dåligt. Fick aldrig riktigt upp tempot. Stökigt i lägenheten. Jag kom iväg för sent till stallet. Jag hade lätt huvudvärk. Jag har bestämt  mig för att aktivera Galishimo varje dag. Han ska ju ha det så bra som möjligt och jag måste få ned honom i energi, så att han går bra att rida på. Men ikväll, just denna fredagkväll kändes det lite motigt. Det har varit en jobbig vecka. På alla sätt.

Hagen var tom. Ingen häst. Jag går in i stallet och tittar in i hans box. Då möts jag av den vänligaste och finaste lilla Galishimo som någonsin existerat, med spetsade öron och harmlös uppsyn. Så här såg han ut:

 

 

Hade Galishimo kunnat prata hade han sagt något i stil med:

"God eftermiddag fröken. Visst har vi en fantastisk dag? Jag har förvisso inte någon mat här inne men du behöver verkligen inte göra dig något besvär för min skull. Verkligen inte. Glöm inte att jag älskar dig. En häst ska leva för sin människa. Kom snart tillbaka! Vinkevink! Vink!"

 

Jag fick alltså en vag känsla av att någonting har hänt.

 

Mycket riktigt.

 

När jag är på väg tillbaka för att hämta en skottkärra säger stallägaren i förbifarten:

"Jag har tagit din häst på en liten promenad. Och satt honom på plats lite. Så han uppför sig ordentligt. Vi var ute en stund." sedan lade han till:

"Han är nog ganska trött nu."
.
.
.
Jag kunde inte bli gladare.

.