Smurfblå mysdress

Han har skickat mig blommor på arbetet. En vacker, påkostad höstbukett. Kollegorna har kommit in och beundrat blommorna. Och luktat på dem. De har stått här på kontoret i en vecka, nu.
"Hur bar du dig åt för att få de där?!" har Maria nyfiket undrat och bett om en handbok i ämnet.
 
Fast det är ju inte jag som 'burit mig åt'. Det är ju han.

När han jobbat i södra Sverige några dagar, så har han återvänt med lite fin belgisk choklad åt mig. Vi har dejtat varandra i snart två månader och varje gång har det fortfarande känts lite spännande och speciellt att få träffa honom. Vi går ofta ut. Han bjuder ofta ut mig. Han gör allt rätt.
  
Fast jag har varit lite... otrygg. Jag har klätt upp mig och funderat länge på vilka kläder jag ska ha. Jag har sminkat mig omsorgsfullt. Jag har försökt att inte prata för mycket, inte prata för lite, inte gapskratta för mycket, inte vara för sval. Inte vara otillgänglig fast inte heller integritetslös. Jag har försökt vara nyfiken men inte påträngande. Jag har bara velat ge ett gott intryck när vi träffats.
 
 


Men det har känts extra bra när jag äntligen börjar slappna av. När jag börjat våga bjuda hem honom. När jag äntligen kunde ta på mig min smurfblå mjukisdress och kura upp mig i sängen trots att han är med. När vi kan sitta och slösurfa lite bredvid varandra. När vi kan titta på en dålig film tillsammans.

När jag kan dra jättedåliga skämt
och vågar skratta åt dem så jag grimagerar illa
och vrider mig. I mjukisdressen.






Galishimo har skött sig ovanligt fint i helgen också. Jag har varit ute och promenerat med honom i det fina höstvädret. Han har skött sig fint i trafiken. Han har gjort allt jag bett honom om. Han har varit en riktig guldklimp... tiden har flugit iväg när jag varit med honom. Han är fortfarande till salu, men ingen har ringt. Det känns lite skönt att ingen har ringt. Jag slipper stå inför ett snabbt beslut.
 
.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer