Allt är bra

Det går bra nu. Jag har ju varit hos banken och fått ett extralån. Nu har jag kunnat köpa belysning, hela två stycken tallrikar, och annat. Till min lilla etta. Äntligen, säger jag bara. Äntligen, äntligen... Nu ser det ju faktiskt ut som att har ett hem. John har letat fram lite saker från förrådet såsom vattenkokare och nattduksbord. Han har skänkt en ny skärbräda, sopkorg och gett mig en bra kniv. Vinglas har jag också fått. I inflyttningspresent. Det blev bra. Allt blir bra. Jag skäms inte längre för hur det ser ut här hemma. Nu kan jag bjuda hem folk. Nu kan jag bjuda hit vänner. Det tog bara sex månader innan jag var där. Vi har firat och ätit gott hela helgen, han har gjort hemlagad potatismos med palsternacka och vi har ätit lammstek och fläskfilé. Det gör väldigt mycket för själen att känna att man trivs hemma. Sedan är det ju helt fantastiskt att jag träffat denna fina man. Helt otroligt. Vad jag har tur....

Jag blir gladare och får mer energi. den där blommiga tapeten vid sängen ska målas över med en matt mjuk färg av brun-grå hampa, så småningom. Jag har redan valt ut färgen. Ska bara vänta till nästa lön.





Jag var inte heller särskilt sugen på att rida Galishimo i helgen heller. Så jag fortsatte leka med honom. Linor är verkligen inte nödvändiga. Han är ju så inställd på att göra rätt. Så vi lekte med annat i stället. Fritt i ridhuset. Han var entusiastisk och ville hela tiden göra rätt. När jag sa skritt så skrittade han runt mig, när jag sa Galopp så gjorde han det, när jag sa stopp så gjorde han det. Han flyttade sig baklänges, sidvärtes, överallt där jag pekade. Utan någon lina någonstans. Med öronen framåt och tindrande blick. Leken var ju rolig.

Till slut fick vi publik.
"Alltså jag kan inte BEGRIPA hur det är MÖJLIGT att en så ung häst kan vara så lydig... det är nästan så att jag inte tror mina egna ögon." sa en stalltjej och fortsatte:
"Fattar du hur fin han faktiskt är!?"

och nej, när jag gjorde de sista stallrutinerna för kvällen så tänkte jag efter på de orden. Nej, jag fattar nog inte hur fin han är. Jag blir hemmablind och fokuserar bara på ridningen som är lite jobbig. Jag glömmer bort hur samarbetsvillig han faktiskt är. Det är inte självklart att man kan ha en häst lös i ridhuset och förvänta sig att den går styra med rösten och att han kommer så fort man ropar.

Kommentarer

  1. Helena16 oktober 2013 kl. 20:12

    Katarina, jag tror att din fina kille kommer göra allt för dig om du bara ger det tid och ännu mer tålamod, min egen Arabpojke var sen i utvecklingen och ville inte alls ridas in vid 3 års ålder...köpte honom vid 4 års ålder och han var mer i luften än på marken, jag har haft många hästar och bla flera Arabhästar tidigare men INGEN som den här, vi kämpade på och i dag har vi vart tsm i 11 år och min Arabpojk är den tryggaste, coolaste som jag litar på till 100% Jag hoppas du har möjlighet att behålla din prins och få uppleva det jag gör med min :) Kramar.

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström18 oktober 2013 kl. 19:47

    Åh, det är du som har the famous Arthur?!? Vilken ära att få svar från just dig. Nu blev jag verkligen inspirerad! Tack!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer