Det var jag värd!

Vi har hoppat fallskärm förut, men det var många år sedan, och nu ska vi ta en lunch tillsammans. Han vill bara visa sin arbetsplats först. Vi kliver in i en stor hangar och där inne står flera helikoptrar. Jag petar, tittar och frågar. Han tittar på mig och ler.
"Du kanske till och med vill prova flyga?" Säger han och ler klurigt åt mig. Jag slutar andas för en stund innan jag kommer på mig själv med att tacka ja. Sedan börjar jag vanka runt och bita mig på naglarna. Han skrattar, vi går upp en våning och han visar mig en liten modellhelikopter och berättar hur helikoptern påverkas beroende på hur jag använder spakar och pedaler. Han går igenom övningarna vi kommer att göra och beskriver rutinerna. Han är lugn och metodisk, han ser lite road ut. Jag tycker det ska bli hur spännande som helst och ler tills jag nästan får kramp i kinderna.

Sedan drar han ut den minsta helikoptern och det är då jag inser att han faktiskt inte skämtar. Han visar mig mina spakar och pedaler då det är en "övningslörningshelikopter" med dubbla styrsystem. Så att jag också kan styra.
"Jag måste få sätta ut det här på Facebook, annars kommer ingen att tro mig." Mumlar jag och han skrattar och säger:
"Självklart ska du göra det! Såklart det är viktigt med Facebook. Jag kan fota och filma dig." Erbjuder han.

Sedan sätter vi oss i den. Och flyger iväg. Jättekonstigt. Jätte. Konstigt. Jag skrattar nervöst och pratar oupphörligt. När jag får flyga själv är jag alldeles för fnissig för att koncentrera mig ordentligt men han tycker att jag är duktig. Jag skrattar och pekar.
"Det är inte många som flyger sådär bra på första försöket, du parerade ju vinden väldigt snabbt, nästan lite på reflex." Berömde han.

När vi landat igen fick han en stor kram. Han vet inte hur många middagar jag ätit ärtsoppa senaste månaden, han vet inte hur jag oroat mig för att inte ha råd med en uppblåsbar madrass i ettan. Han vet inte hur jag låg sömnlös och deppad för två nätter sedan och kände mig fullständigt obetydlig, som om jag nästan inte fanns. Att plötsligt och utan förvarning flyga över skogen med en helikopter, och få en flyglektion, helt gratis, hade jag aldrig kunnat räkna ut eller föreställa mig. Han kramade tillbaka och när jag tackade för besväret svarade han.
"Det var du värd, du blev ju så glad."

Jag kände mig lite överväldigad när jag åkte hem. Jag känner mig fortfarande glad.