En helt annan häst





Galishimo har slutat springa runt i panik, utan vett och sans, på utebanan nu. I stället har han börjat Skritta och Titta. Eller Stanna och Titta.

Det är ett enormt stort framsteg egentligen. Det betyder att han känner sig tryggare och inte längre är rädd. Han exploderar inte alls och det gör ju att hanteringen just nu känns väldigt säker. Jag vågar till och med rida honom själv när vi är utomhus, om än vi inte drar på några långturer utan håller oss på banan.

Nu är han bara lite OSÄKER. Hans adrenalinstinna Panik har förvandlats till Osäkerhet.

Så han Skrittar. Och tittar.

Och stannar.

Och kikar.

Och stannar igen.

Jag försöker få honom att trava.
"Nä. Vänta. Jag tror jag såg en grej." svarar han. Och stannar. Och kikar.

HAN verkar tro att han är duktig! Han tror troligen att han tar ANSVAR över att ridturen med mig blir säker. Men herregud vad långsamt det går. Herre. Gud. Vad långsamt det går. Min dynamitponny.
"Nu såg jag nåt! Nu saktar vi av till skritt! Måste kolla!" säger han. Och stannar. Och kikar. Med mig vilt hamrande med fötterna mot hans mage. Troligen såg han på en fjäril. Eller flaggstången som vajade nu på nationaldagen. Den tittade han på.

Och han kikar. Och kikar.

"Det är lugnt! Allt klart! Check!" säger han sedan och kan gå med på att trava. Tills han hittar en konstig sten. Som inte var där förut.

Han verkar mest dra en suck och ha överseende med att matte hamrar vilt med fötterna på magen och svär åt honom. Viktigast för honom just nu är tydligen att ta ansvar. Göra en grundlig rekognition av terrängen. Och ta det lugnt.

Till och med de kritiska lägena där jag sitter upp i sadeln har blivit helt annorlunda. På bara några dagar. Han står mycket lugnt och stadigt när jag sätter mig upp. Sedan ser han ut att säga:
"Sitter du bra?" och sedan vänder han sig om och nosar på min ena fot.
"Är den där den ska?" sedan vänder han sig om och nosar på nästa fot:
"Är den på plats?" och sedan står han och tittar sig omkring.
"Det ser lugnt ut! Ser inget rovdjur någonstans!" innan han börjar skritta vidare. I skritt. Trav är inte att tänka på.

Det känns som en helt annan häst. En HELT annan häst. Hoppas bara att jag får igång honom att trava lite mer, bara. Ingen häst blir tränad av att att hålla utkik...

.

Kommentarer

  1. Unknown7 juni 2013 kl. 23:21

    En liiten kommentar bara: det stavas "egentligen", inte "igentligen".

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström10 juni 2013 kl. 09:35

    Det beror ju på vem det är som stavar. ;) Nä jag ska rätta till..

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer