Jag red för tränaren igen!

Jag ändrade mig och tog ett träningspass med den där portugisiske proffstränaren igen. Jag var något skeptisk. Men jag måste ju lära mig.

Tränaren var mycket försiktigare denna gång. Mycket ödmjukare. Han har väl räknat ut att jag är en väldigt känslig ryttare, som det kanske inte går att forcera saker med, för snabba resultat. Långsamma resultat får det bli i stället. Som idag då.

Galishimo ville -märkligt nog- inte göra det jag ville att han skulle göra, idag. Han gick helt enkelt inte åt rätt håll. Tränaren tittade på oss. Och tittade. Och tittade. Och tittade. Och uppmuntrade. Och tittade. Jag styrde åt ett håll. Galishimo gick åt ett helt annat.

"Normally, I should encurage you to use the wip." sa han lite försiktigt och menade att jag faktiskt borde ge skitungen en liten snärt med ett spö. Detta var en mycket stor skillnad från tidigare träningspass, då tränaren var väldigt tydlig och gav order där han förväntade sig en omedelbar respons. Men det gjorde han inte nu. Så jag tragglade på lite. För mig själv. Jag sparkade och puttade och klev av och tryckte och flåsade och kämpade.

"Normally. I should encurage you to use the wip. But you decide." sa han igen. Lite försiktigt.

Jag satte mig upp tragglade på igen. Galishimo BRUKAR ju lyda. Varför lyder han inte nu? Så jag satt upp igen och jag sparkade och jag pillade och jag drog och jag stretade.
"It is normal in these occations to use the wip on the horse. But you decide." sa han försiktigt en tredje gång, och såg ganska neutral ut. Med lite tom blick.

Jag sparkade lite till. Och sparkade. Och sparkade. Jag var lite rädd för spöet och rädd att Galishimo skulle sprätta iväg i en serie bocksprång om han fick ett spö snärtandes på sig, för första gången i sitt liv. Så jag sparkade och drog. En stund till.

Efter en kvart tittade jag lite frågande på tränaren.

"Can you help me, using a wip?"

Tränaren visade inget tecken på att antyda att detta är vad han sagt under 20 minuters tid, och han sade fullständigt neutralt och leende.

"Absolutley. Here you have a wip. You use it like this..." Och så visade han när, var och hur jag skulle använda spöet.

Så. Jag satte upp mig på Galishimo. Och vid rätt tillfälle fick han en snärt. Skitungen. Och en snärt till. Han måste faktiskt gå åt det håll jag styr. Galishimo blev upprörd och galopperade några steg. Och himlade med ögonen. Men inte en enda bockning. Och sedan gav han sig faktiskt, och drog ett suckande:
"Okeeeej då. Vi går väl dit dååå! Jag gör väl det då!" och så slappnade han faktiskt av. Som att han tänkte:
"Jaja. Du bestämmer. Väl då. Den här gången."

Och vips så var han lydigare än någonsin. Utan sparkar, stretande och bråk.

"So. You see. We started with a little tricky young horse and finnished with a nice calm horse. Thats normal for a youngster his age. You did big progress today!" sa han nöjt.

Så.

Tränaren gör också stora framsteg. Jag är kanske inte jätteenkel att ha att göra med. Och det kanske inte funkar med direkta order för mig just nu. Man måste lirka lite. Men vi kommer oss framåt vi också.

Det tar bara lite tid.

Innan vi är där...

Liksom.