Det är aldrig för sent att bli en nerd

 
 
 Eftersom min kära sambo är på äventyr i påsken, och eftersom jag själv inte har något bokat, så har jag helhjärtat ägnat mig åt det jag är bäst på: Nerderi. Eller Nörderi. Inte helt säker på hur det stavas. Beror väl på om man vill vara international eller om man vill försvenska ordet.
 
 
 
 
För mig innebär det i alla fall att jag har hela dagarna på  mig att ägna mig helhjärtat åt oväsentligheter. Ta långa promenader med hundarna, pyssla hemma, pussa hästen. Eller tvätta min bil. Bilen blev föredömligt tvättad. Den blev pedantiskt dammsugad, torkad, putsad och fejad. Sedan slog nörderiet in då jag inte riktigt kunde hejda mig i projektet och kände mig manad att pådriva det hela ytterligare en nivå. Jag åkte till Biltema och köpte överdrag till bilklädseln, för att undvika hundhår, hästsmuts och fläckar i min perfekta bil.
 
 
Sådärja!

Sedan passerade jag en gummiartad rattmuff ett par gånger. På Biltema. Den såg väldigt nerdig ut. Men blommig. Jag visste inte ens om jag gillade den. Jag bara kände ett omotiverat behov av att köpa den. Jag vet inte varför. Fråga mig inte. Den bara... hamnade på rullbandet till kassören. Och sedan hamnade den på min ratt.




 
Den här nyckelringen hittade jag dock på Coop.
 
Allt som allt så blev det en lyckad dag i nörderiets tecken.  

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer