Att bli en bättre hästmänniska
Äntligen är jag friskare och jag fortsätter ivrigt med ledövningarna med Ares. Vi kör aldrig fast, han är alltid med på noterna, och jag är så otroligt nöjd över det. Ofta tänker jag att Ares är så mycket enklare än Galishimo, och det är han ju absolut på ett sätt, men handen på hjärtat; inte fick Galishimo en dyr kapson med metallstång och genomtänkta ledövningar när han var fyra år. Det fick han ju inte. Inte heller fick han så här mycket beröm och så här många mentala pauser. Det lärde jag mig ju med tiden, tillsammans med Galishimo. Jag lärde mig i vilken takt och tempo man ställer nya frågor och hur mycket man vilar mentalt mellan upprepningarna. Det lärde Galishimo mig. Jag har ju förändrats till det bättre, trots att jag fortfarande inte tycker jag var dålig från början. Jag har inte lika bråttom upp på hästryggen, jag försöker inte bevisa saker för andra på samma sätt. Jag kommunicerar bättre och är mer kroppsmedveten, som det blir för oss alla när vi är intresserade av häs