Att bli en bättre hästmänniska

 


Äntligen är jag friskare och jag fortsätter ivrigt med ledövningarna med Ares. Vi kör aldrig fast, han är alltid med på noterna, och jag är så otroligt nöjd över det. Ofta tänker jag att Ares är så mycket enklare än Galishimo, och det är han ju absolut på ett sätt, men handen på hjärtat; inte fick Galishimo en dyr kapson med metallstång och genomtänkta ledövningar när han var fyra år. Det fick han ju inte. Inte heller fick han så här mycket beröm och så här många mentala pauser. Det lärde jag mig ju med tiden, tillsammans med Galishimo. Jag lärde mig i vilken takt och tempo man ställer nya frågor och hur mycket man vilar mentalt mellan upprepningarna. Det lärde Galishimo mig.  

Jag har ju förändrats till det bättre, trots att jag fortfarande inte tycker jag var dålig från början. Jag har inte lika bråttom upp på hästryggen, jag försöker inte bevisa saker för andra på samma sätt. Jag kommunicerar bättre och är mer kroppsmedveten, som det blir för oss alla när vi är intresserade av hästar i många år. 

Så samtidigt som jag fick en bra och trevlig ponny, så fick ju även Ares fått en bättre version av människa än vad Galishimo fick. Jag har ju också fått lite bättre ekonomi med åren och behöver inte spara länge, om jag behöver köpa något till honom. Som sadeln jag köpte, Ares sadel är dyrare än vad någon av Galishimos sadlar någonsin varit. Eller hästtransporten. Jag sparade i flera år innan Galishimo fick den fallfärdiga gamla transporten jag ständigt behövde renovera. Nu har jag i stället en stabil Humbaur som är rymlig och tyst och säker. Ares vet inget annat. Såklart det blir bättre med lastträning och transportering nu. 

Det är ju lite sorgligt, men ett av prisen på att bli äldre och utvecklas, är ju vetskapen om att man hade kunnat vara ännu bättre för sin tidigare häst. Men kärleken till djuren är ju densamma. Den har inte förändrats. Och det Galishimo och Ares har gemensamt är att de alltid kommer glatt i hagen så fort de sett mig.

 Jag har varit något positivt för dem, oavsett min kompetens, ekonomi, kunskap och okunskap. 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer