Lyckad uteritt!

 

Jag är ju fortfarande nervös när jag ska rida Ares. Det är bättre än vad det varit innan men jag känner mig både exhalterad, lycklig och rädd när jag rider honom. Mest är jag lycklig, men rädslan ligger i bakgrunden och skaver lite, så jag ganska snabbt blir trött och vill sitta av. Så det blir ibland lite kortare ridturer än vad jag tänkt. Vi tog Ares på en tur i lördags, och jag blev så inspirerad! 

Däremot träffade vi en bil på vägen när vi skulle rida ut. Jag hade precis suttit upp och vi skulle lämna stallet. Det var även svårt att rida av vägen, ut i snön, på grund av plogkanten. Jag kände direkt att detta blir inga problem alls att sitta kvar. Verkligen inga problem. Jag bad Jonatan stå nära oss, och bilisten körde så klokt och långsamt förbi oss. Det var lite spännande för mig, men Ares vickade knappt på ett öra. Hela han var lugn och mjuk i hela kroppen. Min snälla nallebjörn. Bilar bryr han sig inte om. Jag log brett och vinkade glatt till bilisten till och med. Jättenöjd över mig själv. Se där! Bilmöten är inga problem. Inte ivrigt vinkande från sadeln heller. 

Hur som helst så fortsatte jag rida Ares och vi lämnade stallet utan problem. Han hade öronen tydligt framåt och nickade avspänt med huvudet och trampade på. Jag hade ju den där säkerhetsremmen att hålla i så jag inte skulle störa honom i munnen om han skulle göra något ryck. Största tiden försöker jag rida på helt lösa tyglar och inte ha någon kontakt med munnen alls. Jag vill ju att han ska utveckla en känslighet och lyhördhet för tygeltag, så jag försöker lämna munnen i fred så mycket som möjligt och bara ta i tygeln mjukt när jag vill något. Den jämna kontakten mellan hand och mun lägger vi in senare i utbildningen. Just nu gäller det bara att släppa tyglarna och gå med flödet! 

Och vilket flöde det blir!  Hela Ares gungar i kroppen när han går. När jag köpte honom sade uppfödaren att han tar stora steg och att han kommer att bjuda på "storhästkänsla" trots att han är ponny, när man rider honom. Jag svarade att jag absolut även kunde tänka mig "ponnykänsla" i ridningen då jag inte har något emot ponnysteg. Men Ares bjuder på storhästkänsla. Det är absolut storhästkänsla. Jag vet knappt hur jag ska sitta i hans stora skritt om gungar min kropp fram och tillbaka. Jag blir förtjust i energin och blir alldeles fnittrig av alla rörelser. 

Det är så mycket nytt!