Jag fyllde 43!
Jag fyllde 43 år för några dagar sedan, och Jonatan bjöd mig på restaurang Mandel på Sara kulturhus. Jag valde fyra rätter som ändå var lite intressanta utifrån ett norrländskt perspektiv.
"Sarven borti norr"
Råbiff på sarv (ren) och picklad gulbeta och gud vet allt. Den var otroligt god!
"Hä war de wärschte"
Blodpudding som var blodpudding men väldigt moderniserad och smaksatt!
"Sarven borti norr"
Råbiff på sarv (ren) och picklad gulbeta och gud vet allt. Den var otroligt god!
"Hä war de wärschte"
Blodpudding som var blodpudding men väldigt moderniserad och smaksatt!
"Fläske borti Järvtjärn"
Fläsk från Järvtjärn, otroligt gott det med. Det var mycket äppelbitar och en bädd av rotsellerikräm. Och en hel del mer. Också super!
"Kaffikalas"
som bestod av kaffemousse, kaffeglass, chockladkräm och lite annat. Se bilden ovan.
Allt i djupa, små och tunga tallrikar som man inte kunde lägga besticken i, utan att de började glida runt eller trilla över kanten. En liten utmaning i det stora. En annan utmaning är att jag fortfarande har slemhosta i lungorna, som gör sig påmind ungefär var tionde minut, och jag försöker hosta "prydligt" och "diskret" bortvänd mot ett litet hörn med en liten servett eller något. Jag är inte smittsam efter så här många veckor men det vet ju inte de övriga gästerna.
Det har verkligen inte hört till vanligheterna att jag dejtat någon man som gillar att ta ut mig på restaurang. Han bokar och hämtar skjorta och slips och nu har jag samlat på mig lite mer finkläder så det finns lite mer att välja på när vi går ut. Sedan så kan vi sitta och bara småprata, vara behagligt tysta, titta oss nyfiket omkring på andra gäster, tjuvlyssna på andra (Jajjemen!), spela ordspel mot varandra i mobilen, eller bara prata om maten vi äter. Vi dricker som vanligt inte alkohol utan nöjer oss ofta med vatten eller Cola Zero som personalen prydligt häller upp i vinglas så det ser lite finare ut. Ofta åker vi hem ganska tidigt och kanske har vi en påse lösviktsgodis hemma. Nöjda och mätta. Glada över att ha varit ute tillsammans och haft det bra. Jag trivs så otroligt, otroligt bra med honom.
Det känns väldigt bra att fylla 43. Livet blir bara bättre och bättre. Särskilt med Jonatan i det.
Fläsk från Järvtjärn, otroligt gott det med. Det var mycket äppelbitar och en bädd av rotsellerikräm. Och en hel del mer. Också super!
"Kaffikalas"
som bestod av kaffemousse, kaffeglass, chockladkräm och lite annat. Se bilden ovan.
Allt i djupa, små och tunga tallrikar som man inte kunde lägga besticken i, utan att de började glida runt eller trilla över kanten. En liten utmaning i det stora. En annan utmaning är att jag fortfarande har slemhosta i lungorna, som gör sig påmind ungefär var tionde minut, och jag försöker hosta "prydligt" och "diskret" bortvänd mot ett litet hörn med en liten servett eller något. Jag är inte smittsam efter så här många veckor men det vet ju inte de övriga gästerna.
Det har verkligen inte hört till vanligheterna att jag dejtat någon man som gillar att ta ut mig på restaurang. Han bokar och hämtar skjorta och slips och nu har jag samlat på mig lite mer finkläder så det finns lite mer att välja på när vi går ut. Sedan så kan vi sitta och bara småprata, vara behagligt tysta, titta oss nyfiket omkring på andra gäster, tjuvlyssna på andra (Jajjemen!), spela ordspel mot varandra i mobilen, eller bara prata om maten vi äter. Vi dricker som vanligt inte alkohol utan nöjer oss ofta med vatten eller Cola Zero som personalen prydligt häller upp i vinglas så det ser lite finare ut. Ofta åker vi hem ganska tidigt och kanske har vi en påse lösviktsgodis hemma. Nöjda och mätta. Glada över att ha varit ute tillsammans och haft det bra. Jag trivs så otroligt, otroligt bra med honom.
Det känns väldigt bra att fylla 43. Livet blir bara bättre och bättre. Särskilt med Jonatan i det.
Kommentarer
Skicka en kommentar