Livet är förändring

  Jag har ju varit singel i fem månader nu och har blivit för ointresserad för att orka dejta. Det lockar mig bara inte nu. Kanske är det järnbrist, sjukdom, den totala krisen att förlora Galishimo, och den nya ponnyn Ares som gör att jag haft fokus på annat. Däremot får man ju växla upp lite när det kommer till egenvården, för det finns ingen som bekräftar en och då är det viktigt att man bekräftar sig själv.  SÅ, varje gång jag får lön köper jag mig något från Bonprix.se  som jag kan känna mig fin i. Och de senaste fyra månaderna har min garderob förändrats, lite i taget. Det här är nog första gången jag har ett bra sett av flera fina, varma, jobbkläder och mycket att välja på, när jag går till jobbet.  Den där stickade grå klänningen fanns både i grått och i svart , så jag köpte båda. 159 kronor styck. Den svarta är nog mitt nya älsklingsplagg, den passar både på jobbet och att mysa i hemma. Sedan har jag köpt lite varmare svarta strumpbyxor att ha under de varma klänningarna och un

Jag skulle transportträna Ares igår. Gissa överraskningen när jag öppnade transporten och insåg att jag glömt att städa ur den sedan vi kom hem med honom från Sundsvall? Det var bara hans bajs som var borttaget av mig, annars såg transporten ut som en fängelsehåla från insidan. Full av smuts och brunt spån och hö spridd på väggarna och överallt. Allt hade börjat bli brunt av fukten. Så det blev en ordentlig rengöring som tog över en timme. Jag fyllde en vattenkokare och kokade upp vatten och torkade väggar, mellanvägg och bommar ordentligt med varmt vatten.  Ett av skälen till att jag börjar lastträna redan nu, är att det är viktigt för mig att ha en så stabil häst som möjligt i lastningen, av flera skäl. Ett stort skäl är att jag ofta vill åka på saker ensam, och vill inte bli strandad ute någonstans om hästen inte vill gå in. Ett annat skäl är att kurser och äventyr kan ta ganska mycket på mina krafter, och om en bra utmanande dag avslutas med en katastroflastning, så kan det sätta t

Så känns det! Jag kraschar inte längre mitt på dagarna och orkar mycket mer. Jag äter mina järntabletter och påminner mig själv om att inte sluta. Nu är jag på vecka 9 med järntabletterna Niferex.   Jag antar att jag har en normal energinivå nu men det känns inte så. Har man levt på låg energinivå i över ett år så känns den normala energin som en superkraft. Allt går bra. Det är lätt att känna glädje. Det är lätt att hinna med saker. Jag känner mig inte lika överväldigad. Kanske är det sorgen som släppt också. Allt blandas samman. Men reds också ut samtidigt.  Min bil har börjat krångla. Den vill inte alltid starta och jag litar inte på att ta den till gymet eller parkera den i något garage med dyr parkeringsplats. Tänk om jag inte kan starta den? Ibland tar det en kvart att få igång den och det finns inget "knep" som fungerar. Jag lyckades dock lämna in den på felsökning och Mekonomen konstaterade att nyckeln var för sliten och låskolven var för sliten. Jag fick en tillfälli

  Det var exakt samma blåsiga höstväder som igår, och jag gruvade mig lite för att gå på promenad med Ares igen. Det var ju lite tufft igår då han var stark och hade energi.  Men i dag hade poletten trillat ned. Det var alltså ingen kidnappning som var på gång. Det var bara en promenad. Ares gick lugnt efter mig hela tiden. Grannhästarna galopperade och krumbuktade som igår, men denna gång tittade han på dem och såg ut att tänka "Old news..." och inte så mycket mer. Det där hade han ju sett förut.  Sedan gick vi i skogen och han gick helst efter mig med nosen i marken, det fanns många goda lukter och spår som intresserade honom. Han missade en hel del fladdrande remsor och skyltar om nyplanterad skog, men jag antar att de helt enkelt inte luktade intressant.  Så vi var ute i över en halvmil. Han gick snällt som ett litet skolbarn efter mig och skyggade inte för något. Tittade inte på något. Snubblade inte över en endaste rot. Säker på sina hovar, och med en kropp i balans. Ha

Idag tog vi vår första promenad, och det var inte helt enkelt. Ares såg andra hästar. Ares glömde att han hade två overalltomtar med sig. Ares glömde också att han var kastrerad. Hingsten Ares var redo att utforska hästgrannarna! De andra hästarna upptäckte nu Ares. De vägrade bete sig vuxet, och visade på alla sätt att det var fruktansvärt spännande med en ny häst genom att springa stressat fram och tillbaka och göra lite krumbukter. Ares ville delta i uppståndelsen om inte den lilla overalltomten höll fast honom.  Ares blev mycket besviken.  Hingsten Ares kom då plötsligt på att han är jättestark och försökte dra iväg ett par gånger. Overalltomten höll dock tjurigt fast sig i linan och i stället för att få sin välförtjänta frihet så halkade Ares i gräset.  Den andra overalltomten jublade över denna seger mellan overalltomte och häst. Eftersom den andra overalltomten var den ena overalltomtens mamma.  Sedan lyckades vi, efter många om och men, passera hagarna, passera några buskar och

Jag har fått mycket bättre ork och fokus nu! Bättre än vad jag haft på hela året. Jag märker på vänner att de vill sätta ihop min nya energi, med min nya fina unghäst, men jag är säker på att detta beror på järntabletterna. Plötsligt går arbetsuppgifterna mycket lättare. Jag går till jobbet kring 06.00. Det är mycket lättare att gå nu och jag behöver inte forcera fram stegen. Jag går till kontoret tidigare, för att plocka tillbaka lite arbetstimmar, som jag tidigare tagit ut på grund av att jag inte klarat av att fokusera, eller den vanligaste orsaken: jag har fått ett starkt behov av att blunda och vila i ett tyst rum.  Jag är otroligt tacksam över min chef som varit flexibel och återkommande frågat mig hur jag vill ha det. Vill jag sjukskriva mig? Vill jag jobba? Vad behövs för att jag ska klara av att jobba? Jag fick full förståelse när jag sade att jag ville fortsätta jobba men att jag inte kommer att klara min normala arbetsbelastning och det var precis vad som hände. Jag har jobb

  När Ares är så här okomplicerad så är det lätt att bli entusiastisk, även andra känner att de vill peppa mig och det dyker väl upp uppmuntrande tips här och var om vad jag kan göra med honom. Vad MER jag kan göra med honom.  Men jag försöker verkligen stå stadigt, och ta min träning med Ares i min takt. Bara för att han hittills verkligen är snäll och läraktig, så behöver inte saker gå snabbare än vad jag planerat. Han är otroligt trevlig att longera och vi fortsätter befästa enkla övningar, tillsammans. Vi upprepar start, stopp, vila, uppmärksamhet, backa och att gå åt sidan. Han tycker om det. Han har börjat komma till mig, glatt  och förväntansfullt, i hagen.  Bara för att någon annan hade kört in honom på sex veckor, eller bara för att han KAN köras in på sex veckor, så betyder det inte att jag behöver göra det lika snabbt. Jag kan köra in honom på sex månader om jag vill. Eller två år. Jag har inte bråttom.  För det är jag och han nu. I vår egen bubbla.  Jag tänkte inte börja be