Livet är förändring

Lilla häst, du slutar aldrig förvåna.  Än en gång är det rött, på de de vita stråna. Jag lyfter på luggen och tappar andan,  Vem har bultat dig i pannan? Har någon greppat din lugg, och dragit den lös? Har du slagit knut på dig själv, för att bli sedd av en tös? Har du sprungit rakt fram i en sväng som var tvär?  Har du fått ett skott, av ett luftgevär?  Har du stångat ett träd med din panna? Har du ökat farten, där du borde stanna?   Har du bugat mot mecka på knölig mark?  Eller låg du på marken och bad om en spark? Lekte du flygplan, med motorfel? Försökte du hjula, men var kroppen för stel? Har du stått på ditt huvud och tappat balansen? Har du fallit omkull när du jagat svansen?  Lilla häst, vad har du gjort dig i pannan? Du imponerar, som ingen annan...

Kärleken lämnade verkligen efter sig ett tomrum. Jag funderar mycket på hur jag ska fylla upp det. Jag är inte alls sugen på att träffa någon ny så tankarna snurrar mest runt om vad jag borde göra i stället. Här har man ett helt liv och en massa tid och borde fylla upp det. Jag lever i världshistoriens mest bortskämda tidsålder, på en av världens mest jämställda och ekonomiskt stabila länder. Jag har ett heltidsjobb, oändliga möjligheter, och sannolikt ett långt liv kvar. Och så har jag mage att lite lamt slå ut med armarna över denna förträffliga möjlighet till liv och överflöd, och förvirrat säga "Och nu då?" Jag får börja med promenader. Det får börja där. Kanske blir promenaderna joggingturer men jag har inte bestämt mig ännu. Inte ens Galishimo behövde mig idag. Han stack gladeligen iväg utan mig, med ett gäng småtjejer och deras hästar, och var 'Coola Killen' på äventyr genom samhället igen. Jag tittade efter dem när de red iväg och lagade sedan ett vin

Eventuellt borde jag skaffa en till hobby nu när jag blev utan pojkvän igen. Jag har alldeles för mycket tid åt osunt nörderi i hästen helt plötsligt. Å andra sidan så är det roligt med osunt nörderi i hästen. Men jag funderar lite om jag ska lägga in något annat i livet för att fylla ut tomrummet efter kärleken. Eventuellt borde jag röra på mig på något vis, men jag har inte riktigt kommit underfund med vad det borde vara. Eller laga lite bättre mat. Eller sticka (nej jag skämtar inte!) Eller hund. Men jag har verkligen ingen aning om vilken ras jag vill ha, och hur jag ska få ihop det med hästen. Ja, det är inte bråttom med något. Jag kan landa någon vecka eller månad till. Under tiden som jag undrar vad jag ska göra av mitt liv så pillar jag på med sånt här...

Så blev livet lite magiskt i en timme, i alla fall. Jag kunde sluta lite tidigare från arbetet och åkte direkt till stallet. Jag hade så tur att jag träffade på Anna och hennes fullblod, vi var dessutom klara med våra hästar samtidigt, på minuten. Anna hade inte bråttom någonstans och gick med på vilken slags ridtur som helst, så det var bara att bege sig i väg och se vart vi hamnade någonstans. Det känns tryggt att rida med Anna för hon har verkligen stenkoll på sitt fullblod. Jag kände redan på uppsittningen att Galishimo var lugn och trygg. Och bättre blev det! Vi for ut och travade och galopperade lite, vi plumsade i snön och jag och Galishimo gick i täten. Vi mötte hundar och andra hästar, och såg skidåkare och red genom nya stigar i skogen. Jag och Anna pratade och skrattade. Solen var gul och kastade långa skuggor i snön. Galishimo plumsade glatt med öronen spetsade framåt. Genom knädjup pudersnö, vi red under snötyngda björkar som skapade vackra vintervalv.  Idag var vintern

Jag och Galishimo står ute på stallplanen och en liten tjej klappar honom lätt på pälsen. "Det här kommer att bli jättebra!" säger jag entusiastiskt. Tjejen låter lite tveksam. "Du, de där stigbyglarna. De är nog för långa. Jag måste korta dem till minsta hålet..." mumlar hon. "Inga problem!" säger jag och kortar stigbyglarna till sista hålet. Men känner en liten oro i magen. Ingen så liten människa har ridit min arabhäst. Ska man verkligen sätta ett barn på honom? Är han verkligen redo för det? "Nej, jag når ändå inte riktigt ned till stigbyglarna." säger tjejen, och jag får en klump i magen: "Vi måste nog linda stiglädrena ett varv runt stigbyglarna och SEDAN sätta dem på sista hålet." föreslår hon. Jag gör som hon säger, men känner lite panik. Jag fick ett vagt minne från slutet av 80-talet när jag var liten och behövde linda stiglädrena runt stigbyglarna för att de skulle bli kortare än vad det fanns hål. Det var länge sedan.

Ja. Jag blev singel igen. Enligt Lagen Om Kränkta Ex (LKE) § 1-3 så skriver man inte varför man blev singel, hur man blev singel, eller vem av oss som var drivande i frågan, i sociala medier. Enligt LKE § 4 så säger man inte heller hur det känns personligen i sociala medier. Enligt LKE § 5 så gör man ett kränkande lagbrott, om man hittar på en lag som heter Lagen om kränkta Ex, eftersom det antyder att någon blivit kränkt. Men va tusan. Alla blir kränkta när det blir slut. Inklusive jag.  Jättekränkta är vi. Jag är lika kränkt som han. Därav den lilla gubben som jag placerat här nedan: Jag har varit spänd ett par veckor eftersom VI inte har löst VÅRA problem (LKE § 6: prata alltid i neutral vi-form utan att skylla på någon i sociala medier) så min födelsedag blev ju väldigt stillsam, och de här kommande dagarna så har jag verkligen bara tagit det lugnt och satt mig själv på laddning. Mamma har kommit till mig och tagit pulsen på mig och skämt bort mig på födelsedagsmiddag, så det

Jag har nu 10.000 kr till min hästtransport. Man kan nu köpa en racklig renoverad transport från 1986 eller en nyare (med några oklara renoveringsbehov som man kanske upptäcker när man börjar använda den...) Det börjar kännas lite tungt. Jag menar inte att det är tungt att fortsätta spara pengar, men just det här att sätta all frälsning och framgång i livet på en hästtransport. Jag har fortfarande en arabhäst som lätt får panik, och jag får ju panik lätt jag med, för den delen. Hur viktigt är det egentligen för oss att komma ut på tävlingar i år? Ibland är det jätteviktigt för mig att tävla, särskilt när jag tittar på andra duktiga hästar och andra duktiga ryttare som gör snabba framsteg. Det sporrar mig och får mig att vilja kämpa hårdare. Jag har ju lätt för att vilja prestera och har ju lite vinnarskalle. En universitetsexamen, en svensk klassiker, ett maratonlopp, en godkänd licens som fallskärmshoppare och 12 triathlonlopp skvallrar ju om hur tjurig jag kan vara när jag bestä