Livet är förändring

Jag höll på att sätta kaffet i halsen när jag såg denna annons på hästnet. Det finns en liten arabtjej som på pricken liknar Galishimo. Det såg nästan ut som samma häst. Hon är två år yngre och om man jämför henne med Galishimo i den åldern så är de lika som bär. Så gudomligt gulligt. Döm om min förvåning när hennes pris var reducerat till enbart 6500 kronor eftersom hon nyligen skadat sig ordentligt i ena bakbenet, precis som Galishimo gjort. Hon har skadat sig och läkt ihop i vänster bakben och Galishimo har ju skadat sig och läkt ihop i höger bakben. Så här ser hon ut, som på bilden ovan, och hon heter Rahnanah. Det här är Galishimo, när han var i hennes ålder. Åhh hade jag varit rik så hade jag köpt tösabiten. Tänk vad söta de hade sett ut. De kunde ju springa runt i cirklar, utan vett och sans, och vara upprörda tillsammans. De kunde strutta omkring med blottade ögonvitor och ha panik över saker. Tillsammans. Sedan har dom båda "nonsens&

Nej det blir jag inte. Idag har jag tjänat nästan två kronor. Sammanlagt har jag tjänat tio kronor på att blogga. När jag har tjänat 100 kronor så ska jag köpa en aktie. Enligt prognosen så har jag tjänat 100 kronor om fem månader. Sedan ska jag sköta denna aktie som jag sköter... som en liten... vad hette de nu... tamagotchi. En sån där liten digital sak man ska sköta om. Så ska jag sköta min aktie. Rik lär jag inte bli på ett tag, i alla fall... Varför gör jag då detta? Det kan man undra. Kanske för att det låter coolt att säga att jag "använder mina intäkter från bloggen till att investera i aktier" och sedan kan jag "le hemlighetsfullt" när folk frågar hur mycket jag har tjänat. Men då måste jag ju faktiskt tjäna ihop tillräckligt med pengar för att köpa två aktier och inte en. Så jag kan använda plural när jag säger "AKTIER". Som i flera . SEDAN ska jag le hemlighetsfullt!  .

"Ponnyförbud!" sa pojkvännen när han insåg att jag hostar lite blod ibland, nu när jag är lite sjuk. Troligen har jag någon mindre inflammation i luftvägarna. Jag känner det när jag andas. Så länge jag hostar "rosa" så har jag lovat honom att inte rida. Det känns onödigt att ringa en läkare för jag har inte gjort åtgärd 1 först och främst: Vilat. Först vilar man. Fungerar inte det så ringer man läkare. Man kan inte köra 150 knyck och sedan be om ett piller. Kroppen måste få en chans att lösa saker den naturliga vägen först, innan man tillsätter kemikalier.  Men angående Ponnyförbudet så är det bra med pojkvänner ibland. De kan fatta de där kloka besluten jag inte orkar fatta själv. Som att jag Måste Vila. Ibland när han säger "nu tar ditt ansvar slut, och mitt ansvar tar vid" så blir jag irriterad och lättad på samma gång. Terven tycker dock INTE att jag ska vila. Det är ju vår ute. Terven tar ingen hänsyn. Med orubblig bestämdhet (som nästan bara ga

Jag känner mig sjuk och orkar inte så mycket efter jobbet nu. Galishimo har två skor för lite. Deppigt känns det. Jag tappar motivation när jag tänker på hur obalanserade passen känns ibland och hur svårt det faktiskt är att rida Galishimo med balans och lugn. Jag försöker peppa mig själv med att titta på videor och de tillfällen det gått som bäst. Det är långt ifrån alltid vi är så här fina... men... det kommer. Bara jag blir bra snart. Bara jag fortsätter... Man kanske skulle sluta klä sig som en tomte och finklä sig någon gång... också... .

Galishimo har tappat en sko, en stallkompis var snäll och drog av den andra skon på andra sidan, så han inte skulle bli sned. Själv är jag lite trött på att aldrig riktigt "komma igång" med honom. Att inte bara kunna träna. Antingen skadar han mig eller så skadar han sig själv eller så blir jag rädd att rida honom eller så byter vi stall och måste rida ute i mörkret eller så kastar han av mig eller så är underlaget för dåligt, eller så tappar han en sko. Mutter. Är det något jag lärt mig så är det i alla fall tålamod. Mod att tåla. Snart vänder det. Vi kanske får en awesome sommar. Massor av ridning och stora framsteg. Det kan bli så.

Jag har ansökt om reklam för att få intäkter i min blogg. Så här strålande ser intäkterna ut just nu. Jag kommer att bli rik. Eller kanske inte. .

Idag fick jag äran att rida en stallkompis häst. Hästen är 21 år gammal och är faktiskt en av hästarna i Lena Furbergs tecknade "Stallgänget på Tuvan" som jag läste när jag var liten. Lite kul att få rida på ett kulturarv som påverkade mig när jag var liten. Men denna häst alltså... Så underbar tant. Hon var så lugn och fin och otroligt trevlig. Jag red henne barbacka och var lite rädd från början, men jag började snabbt slappna av. Jag sken i hela ansiktet efter att jag ridit henne. Hoppas, hoppas Galishimo blir lika fin när han blir stor. Just idag blev Galishimo helt fixerad vid snödroppet från taket på maskinhallen och bröt iväg i panik varje gång det rasade ned en snöklump, så det blev inte så mycket till träning idag. Men han kommer säkert också att bli 21 år en dag. Och då blir han kanske lika stadig som fina tanten.