Livet är förändring

  Det brallade lite hästar i hagen bredvid ridbanan, och Ares blev lite orolig. Hans första impuls är ju att sakta av och titta när han blir osäker. Så han slår ju i handbromsen och vill sakta in. Detta är en otroligt tacksam egenskap som jag inte känner igen hos någon häst jag hanterat förut. Jag är van att de växlar upp och börjar bralla när de blir osäkra. Inte att de vill stanna upp och betrakta. Jag vill absolut inte ta bort den egenskapen, den känns trygg att ha, men jag vill också utmana honom lite när jag tycker han verkar mogen.   "Nog klarar du detta." sade jag uppmuntrande till Ares. Han gick väldigt långsamt och segt och tittade sig omkring. Han tittade fundersamt mot skogen. Kanske kom det någon okänd lukt därifrån. Vi har älgar i området.  "Du är ju snart tre. Nog kan du gå på lite mer." sade jag och drev lite med pisken.  Han stod nästan stilla nu. Ena hästen i hagen lite längre bort brallade till och drog en galopp.  "Seså!" sade jag och vi...

I natt drömde jag att jag befann mig i något slags kaos. Jag befann mig i min barndoms lekstuga, men den hade svämmat över och allt blev blött och vattenskadat. Mattor flöt runt, mina barndoms konstverk flöt runt. Leksaker. Skräp. Jag försökte knyta loss en liten svart flotte i den lilla stugan men översvämningen och vågorna gjorde det omöjligt. Jag kämpade med den våta, hårt slagna knuten, och blev allt mer stressad. Allt mer instängd, och förtvivlad. Omedveten om jag var vuxen eller ett barn.  Plötsligt stod han där. Galishimo. Med vatten upp över sina knän och en blöt filt från lekstugan på ryggen, och tittade på mig. Så många gånger jag lekte, och dagdrömde att jag hade en egen arabhäst, när jag var barn. Drömmen om Galishimo. Och nu stod han där. Och regnet och stormen i det lilla lekhuset upphörde och jag klev lättat fram till honom.  "Men där är du ju!" utbrast jag lättat.  "Mamma, kom hit och titta!" ropade jag. Allt blev stilla men var fortfarande blött och...

  Man vet att man varit dålig länge när man börjar räkna friskdagar. Man vet att man varit under isen länge när man nästan inte vågar säga att man varit frisk ett tag, för man är rädd att bli besviken eller att andra ställer för höga krav på en, och man blir dålig igen.  Men fyra veckor! Jag har varit frisk i fyra veckor! Jag har haft en förkylning och lite luftvägsproblem men mot bakgrund av vad jag gått igenom så ingår det ändå i att vara "frisk" för mig. Eftersom jag kunde jobba, orkade engagera mig i hästen, och hade ett normalt sömnmönster (utan överdrivet och obehagligt tungt sovande).  Jag började gyma ganska tidigt när jag började känna mig frisk, men kroppen svarade med ledvärk och påminde mig om att jag är 42 och inte 24. Så jag fick vila de leder som gjorde ont och sedan började jag träna igen när värken gått över. Idag gick jag på fullt ös och ingen led värkte, jätteskönt! Dessutom svettas jag mycket mindre på gymet och det är jag ganska överraskad över. ...

Jag fick en betalningsavi för min lokala ridklubb, för medlemskap och ridhuskort 2023, och jag tvekade lite om jag skulle betala årets medlemskap och ridhuskort. Jag trivs i ridklubben, gillar att volontärjobba, och det är bara 5 kilometer till ridhuset från där Ares står. Perfekt avstånd.  Men ÄR det viktigt för mig att lösa ridhuskort just i år? Jag bestämde mig för att sova på saken och efter att ha grubblat några dagar så kom jag fram till att det är kanske inte så viktigt just under 2023. Det finns så många andra saker som är viktiga att göra med Ares när han är tre år.  Som att lastträna. Nu tränade jag honom ganska mycket i november och han går in snällt. Det blev en bra förberedelse och det var lätt att lasta in honom när vi flyttade till det nya stallet. Ares stressade lite, han skapade oväsen i transporten, innan vi åkte till nya stallet, och han var ganska fuktig i pälsen och ångade lite när vi kommit fram. Men han skötte sig fint. Själv var jag ganska nervös och ha...

 Jag tokvilar. Jag har i och för sig varit i stallet i fyra timmar, hängt med stallkompisar och bland annat skurat den lilla sadelkammaren, men i övrigt har det varit sängläge. Jag har tittat på Ullared och Tunnelbanan och annat som inte kräver så mycket tanke och ätit hamburgare i sängen. Jag har blivit bättre på att återhämta mig.  Men Ares, min Ares! Jag är nästan besatt i honom. Så otroligt trevlig och fin unghäst. Jag provade tömköra med kapsonen igen. Fäste den för löst igen. Provade olika tömsättningar. Råkade göra tömkörningen onödigt komplicerad för Ares, men fann till slut något som verkade fungera.  Ares tvingas inte i låg form utan ska bara ha ett tryck som uppmuntrar till det genom kapsonen. Han ska förhoppningsvis vilja söka sig till den lägre formen när han slappnar av. Och det gör han. Nästan hälften av tiden går han i en jättefin låg form och det är mer än vad jag väntade mig.  Han rör sig så snyggt! Jag köpte honom ju för hans jättefina mentalitet, ...

Jag insåg att jag var trött när jag hade ett avslutande möte angående ett projekt jag varit processledare för, under ett par månader. Jag har jobbat intensivt under veckan och började hoppas att fredagen skulle bli lugn.  En av deltagarna i projektet uttryckte sig otroligt varmt och positivt om mig, och plötsligt fick jag en motsatt impuls: "Åh nej, hur ska jag orka fokusera efter detta?" Jag blev full av känslor, tacksamhet, blev rörd över uppskattningen, och kände att det skulle bli svårt att gå tillbaka till djupfokus och sista skrivningarna.  "Kanske om jag åker hem och stänger av alla uttryck så borde jag kunna fokusera..." tänkte jag och åkte hem.  Jag blev med andra ord så glad, rörd och känslomässig att jag åkte hem. Ett starkt tecken på att jag behövde vila.  Sedan stängde jag av alla intryck och försökte fokusera på min skrivelse. Men det gick tungt. Hjärnan ville vila. Och hade jag inte glömt något? Något borde jag ha glömt. Vad kan det ha varit? Plötsli...

  Nu har äntligen kapsonen kommit! Jag är så inspirerad. Den är från Taur och finns HÄR . Ringarna sitter framme vid nosen och jag kan nu i teorin sänka huvudet på honom. I teorin. När han har förstått de rätta signalerna. Jag kan också fästa ett bett i den och alterera träningen med både bettverkan och ringar. Det blir bra!  Han har fått ett underlägg till Galishimos tömkörningsgjord så den känns lite mildare för honom. Också från Taur och hittas HÄR . Hans tömkörningsgjord är tyngre, hårdare och mindre flexibel än den mjuka travgjorden vi lånat från stallkompisen. Så jag lånade travgjorden tills det kommit ett trevligt och fluffigt underlägg till däckeln.  Jag tog på honom tömkörningsgjorden i stallet i går kväll, och han var lite spänd till en början och blåste ut magen, då åkte gjorden lite mothårs fram mot armhålan, och det tyckte han var lite läskigt. Men det kommer han att komma över! Nu han alltså även "sin egen" tömkörningsgjord, och den har ringar som sitter bet...