Hej då till stövlar med klack!

För två år sedan fick jag ont i fötterna. Jag skriver om det lite då och då, och började om det i inlägget från April 2023 som man kan läsa mer om HÄR. Då trodde jag att det var stressfrakturer, men eftersom vila inte gjort så stor skillnad, och eftersom vårdcentralen inte tar emot mig just nu, så har jag behövt tänka om på egen hand. 

Grejen är ju tyvärr den, att jag älskar att gå i stövlar med klack på jobbet. Jag älskar det. Stövlar med klack är lite av en kärlekshistoria jag aldrig vill ska ta slut. Jag tror jag kan ha en ganska vänlig och snäll uppsyn på jobbet men de höga stövlarna gör alltid att jag ser lite mer självsäker ut, lite mer showig, och mera redo att tackla dagen. Mest älskar jag mina bruna skinnstövlar med klack, som jag haft nästan varje arbetsdag i tre eller fyra års tid. Jag kan inte få nog av dem. Jag tittar på dem ibland under jobbmöten och tänker "Guud vad snygga!" Man får en glad kick av dem. 

Men ja. 

Det kan ju vara så att mina fötter inte klarar av att jag knallar runt i snygga, bruna, läderstövlar med klack på jobbet. 

Det kan ju vara så. 

Jag är ju 44 år. 

Kroppen är inte lika anpassningsbar. 

Anledningen till att det tagit så lång tid för mig att utforska tanken att inte har stövlar på jobbet, är att jag aldrig har ont i fötterna på jobbet! Jag har i stället alltid ont i fötterna när jag går i vanliga skor på promenad, exempelvis tar en kvällspromenad med hundarna. Så det är ju lätt att hamna i tankebanan att det är kvällspromenaderna med hundarna som ger mig problem. För det är ju då det gör ont. 

Om jag måste välja - väljer jag att se classic ut på jobbet i fina stövlar, eller att njuta med Keeva och Skye ute på kvällarna efter jobbet? Om jag inte kan välja båda delarna, vad väljer jag då?  

Sedan skedde ju en annan förändring för ungefär tre år sedan också, och det var ju att vi bytte arbetsplats till ett öppet kontorslandskap. Garderoberna delades med 400 andra anställda och det finns inte utrymme på samma sätt att lämna skor och kläder där för att byta om när man kommer till jobbet. Det har lett till att jag kör bil till jobbet i jobbkläder, i stället för att ta en frisk morgonpromenad till jobbet och byta om när jag kommer fram, som jag ofta gjorde förut. Många kollegor tyckte att förändringen var jobbig, men jag brydde mig inte särskilt mycket.

Men kanske skulle jag ha brytt mig lite mer? Kanske skulle jag ha funderat på om det är så himla klokt att fortsätta ha klackade skor på jobbet och ta bilen dit? 

Kanske skulle jag inse att om än det är bekvämt med stövlar med klack på dagarna, så kanske fötterna ändå inte mår bra av det långsiktigt. Det kanske är de klackade skorna på dagtid som gör att det gör ont att ta en långpromenad på kvällen? 

Men det är ju inte för sent att tänka om ännu! 

En del som också hindrat mig från att sluta med fina skor, är att nästan alla mina jobbkläder är baserade på klackade skor. Jag har exempelvis inga jeans som inte är slimmade vid fotslutet. Och det känns inte bekvämt att ha stora, softa, mjuka, promenadskor till dem. Det ser ut som att man tar på sig ankfötter. Men jag har insett fakta, tagit tjuren i hornen, och köpt tre par jeans med boot-cut nu som harmonisrar fint tillsammans med mina stora, breda Hooka skor. (Ursäkta den röriga hallen, men vem fan har inte en rörig hall ibland? Kartongen är en specialbeställning på sex flaskor myggmedel till hästarna då medlet redan är slut i hyllorna i våra vanligaste butiker. Så var det med den saken...) 

En äldre pensionär, en granne till mig, kom med sin krumma kropp, sitt vita hår, och sina gå-stavar, och hon pratade en stund när jag lastade ur de nya kläderna ur bilen. 
"Vad du shoppat kläder!" sade hon. 
"Ja, jag måste sluta med klackade skor, jag behöver jeans med bredare boot-cut" suckade jag.
"Åh, jag älskade att gå i klackad stövlar när jag var ung! Åh vad snygg man kände sig!" utropade hon och tittade sedan på sina skor och gåstavar. 
"...ja nu är det min tur att sluta också med det. Det är tufft att bli äldre." suckade jag. 
"Ja, men det är härligt också! Hör av dig om du vill ha tips på fotvänliga skor!" sade tanten, glatt, innan hon gick vidare. 

Så är det ju. Livet. 

Det är härligt också. 

.