Slut på Tjofräs för Mr. Bombastic

 

Ares. Bubbas. Kungen i baren. Mr. Bombastic. Mr Lova lova. 

Underbara Ares. Att driva på och öka tempot blev alldeles, alldeles för roligt enligt honom. Nej, han har inte bockat med mig, han har inte stuckit. Han har definitivt inte blivit ovän med mig. Han har bara fattat galopp precis hela tiden han fått chansen, och frågat om "tjofräs" var fjärde sekund. Så det blev slut med drivning på lösa tyglar för jag upplevde att jag tappade kontrollen, och allt kändes urarta till galopp, oavsett vad jag ville. En snäll galopp. Men ändå. 

Så summa summarum så har jag avbrutit övningarna från dressyrtränaren och återgått till den ridning jag känner mig trygg med. Inte utan att detta beslut väckte väldigt mycket vånda och osäkerhet på om jag fattat rätt beslut eller inte. Jag var vaken på natten och gick igenom många självkritiska tankar. Man har alltid en inre röst, som återspeglas av ungefär alla tjejer i 20-årsåldern man stöter på, som säger "Jamen rid på bara, hur svårt kan det vara?"

Jonatan har tålmodigt lyssnat och hjälpt mig reda ut tankarna, en tråd i taget. Men prio ett är ju att jag ska känna mig trygg och ha trevligt, inte att Ares ska utvecklas snabbast möjliga takt. 

Jag vill göra andra övningar än att bromsa av diverse spontana galoppfattningar. Styra, exempelvis. 

Åter igen, jag tycker inte jag har något större problem med Ares, han vill verkligen vara duktig, han är aldrig dum, men upplägget av träningen passade inte oss som ekipage. Jag vill ju ha det lugna och stabila hos Ares, och det är verkligen inte alls svårt att plocka fram "Kungen i baren" hos honom om han vill det. Han tackar inte nej till att anstränga sig. Men han kan ju få växla upp i ett litet senare skede, när jag känner mig mer redo. 

Hur som helst så har jag oavsett detta, inte längre en massa kilon i handen när jag håller i tygeln. Han hänger inte på samma sätt. Kanske beror det på att Tjofrästräningen gav resultat, det kan också bero på att ridbanan tinat fram och man kan stimulera honom med fler övningar än att bara skritta på hal is. Det kanske inte ens beror på en eller två faktorer, utan flera stycken? 

Hur som helst så lät vi Mr. Bombastic gå själv i hage med Super-Sessan en stund. De går ju annars i olika hagar så de har inte fått hälsa ordentligt och ostört. 

Första kvarten hälsade dom inte på varandra alls, när vi släppte ihop dem. De stod bara och betade en bit ifrån varandra. Kanske för att de är vana att jag och Jonatan inte låter dem interagera så mycket med varandra när vi håller på med dem. 

Sedan verkade det gå upp för dem att det var fritt fram att lukta och hälsa. De var så otroligt fina och trevliga mot varandra! Det blev inget spring och inget bråk. Inga hovar i luften. Inte ett enda travsteg. De bara snusade på varandra och var gulliga med varandra! Man blir så glad!

(Jag tog bort ljudet för att stallägaren pratade om maskprover och resultat för olika hästar, vilket kanske inte enskilda hästägare vill ska vara ute på nätet? Jag vet inte. Det var lättare att ta bort ljudet än att fråga.)