Longering över bommar med olika hästar

 


Galishimo tvekar över ett litet kryss år 2015, då han var sex år. 

Visst tänker man på olika sätt med olika hästar. När jag introducerade bommar för araben Galishimo så blev de lite av en historia som aldrig tog slut. År efter år. Han gjorde alltid sitt bästa, men han vande sig aldrig riktigt vid markliggande bommar. Trots att jag verkligen gav honom tid och försökte göra allt enkelt för honom, så gnagde det kanske ändå innerst inne att jag gjorde något fel när jag introducerade honom för kryss och bommar. Jag är glad att jag ändå höll bomarbetet på en låg nivå, och inte pressade honom allt för onödigt. Hade jag vetat det jag visste idag, så hade Galishimo inte behövt gå över markliggande bommar särskilt många gånger alls i livet. Han var en markskygg kille, och hade kunnat få göra mer av våra andra roliga lekar i stället. Han hade många andra jättefina kvaliteter. 

(Tro inte att jag älskar Galishimo mindre nu när jag fått bättre perspektiv på honom. Jag älskar honom bara mer, det blir så tydligt att han förtjänade all min kärlek och mer än så. Men kanske borde jag ha utmanat honom lite mindre på vissa områden, han dög ju precis som han var. Kanske läser någon annan hästtjej denna blogg en dag, och inser att det är dags att sänka kraven på sin egen häst, om den har svårt för något, och även älska den hästen precis som den är. Det är ett hopp jag har. Att historien om Galishimo har en mening för fler hästar och människor än oss.)

Sedan kom Ares, och jag introducerade honom väldigt försiktigt med bommar och kryss. Jag hade en oro över att även han skulle tycka att det är jobbigt mer markliggande bommar. Ares fick lugnt och försiktigt hantera en bom i taget, och det tog en stund och några övningar till, innan han fick trava över tre markliggande bommar på raken. 

Efter detta var jag väldigt försiktig när jag introducerade Ares med krysset också. Fullt medveten om att jag ville att upplevelsen skulle vara trevlig och inte svår. Det var först markliggande bommar mellan sockerbitarna och sedan ett halvt kryss, innan det blev ett helt kryss. Ares har alltid klarat det galant och tagit uppgiften med ro. Han är inte bekymrad alls över bomarbete. Han är trygg med vad som finns på marken, blir inte orolig om någon hov klonkar in i bommen, och verkar tycka det är lite intressant att hoppa. Han vägrar aldrig uppgiften, trots att jobbet görs på longerlina när jag står 2-3 meter ifrån honom. Jag har dragit en lättnads suck för jag vill verkligen, verkligen, inte förstöra hans förutsättningar. Jag ville inte göra fel den här gången! 


Ares fyller snart fem och tycker kryss är ganska trevliga!

Hur gjorde vi då med Super-Sessan? Här var vi inte noggranna alls. Vi lade fram tre bommar på en gång och sade "Lycka till, lilltjejen!"

Super-Sessan blev inledningsvis väldigt förvånad.

Hon rantade dock entusiastiskt runt och snubblade lite, med road blick och spetsade öron, och fick till det väldigt snyggt ändå till slut. När vi hoppade över krysset gick det väldigt snabbt och hon verkade tycka att det var roligt. 


Super-Sessan är bara två år och skuttade glatt över det lilla krysset direkt! 


"Det är nästan orättvist vad mycket ansvar vi lägger på henne jämfört de andra..." suckade jag,

under tiden Super-Sessan stolt  och energiskt skuttade runt 

över bommarna 

och var ohyggligt nöjd över sig själv. 







Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J...
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti...
Läs mer

Den mentala tallriksmodellen

Bild
Hjärnforskaren Sissela Nutley har plockat fram en slags tallriksmodell för mentalt välbefinnande som jag tyckte var ganska intressant. Hon menar att om man följer denna mentala tallriksmodell så ökar chanserna markant för att man ska må bra i själen. Modellen innehåller följande steg:  1. Motion. Att röra på sg varje dag, så man blir andfådd och börjar svettas. 2. Sömn. Att sova ordentligt är tydligen en otroligt viktig förutsättning för att klara motgångar under dagen. Somna tidigt och sov länge.  3. Hjärnvila. Den tid vi gjorde ingenting, på den där tiden då mobiler inte fanns. När man gick på toaletten utan mobil eller väntade på buss utan mobil. Nu tvingar man sig själv att typ meditera för att få hjärnvila för den kommer inte av sig självt. Min mamma hade alltså rätt när hon sade att det var nyttigt att ha tråkigt ibland. Det tänker jag inte erkänna för henne.  4. Relationer. Se till att omge dig med personer som lyfter dig och får dig att känna dig trygg och må bra....
Läs mer