Lånade ut Ares!

Även i lördags hade jag ett jättebra pass med Ares! Det känns som mycket lossnat med honom och även med mig. Passet var jättekul och trevligt och han bjöd som vanligt på några oönskade men trevliga galopper! De är lätta att avbryta och jag ser att jag ler på alla bilderna. Han stretar lite med tyglarna, men det blir verkligen mindre och mindre! 

Han känns så trygg och arbetsam! Jag trivs verkligen med honom nu! 

Men TROTS att vi gjort jättefina framsteg så frågade jag en stallkompis om hon kunde tänka sig att gå på kurs med Ares på söndagen. Eller kanske just därför. Jag kände att det inte finns något alls att skämmas för nu, och han förstår grunderna i ridningen hyfsat bra. Han är lite kort i vänstersidan, men det var Galishimo också, och det rättar man till med tiden. Det känns inte konstigt. Stallkompisens egna häst hade haft en mindre känning i ett ben, och hon övervägde att avboka sin hoppträning och låta den vila en dag extra. 

”Du kan få låna Ares, om du vill…” sade jag och hon nickade glatt; ”Jamen absolut gör jag det!” 

Vi gjorde upp en överenskommelse att jag betalade kursen om hon red honom, och så skrev jag några rader till tränaren om vad jag tänkte kring honom. Typ att jag ville att han skulle få travhoppa lite småhinder, om möjligt. Och det gjorde han! 

Jag blev lite stolt när han tog cavallettin som ingenting och snabbt förstod uppgiften. Han kämpade på massor med att förstå ryttaren och tjurade aldrig ihop utan pinnade verkligen på så gott han kunde! Han blev lite mentalt trött på slutet så då såg tränaren till att avsluta med att sänka sista hindret nästan ned till marken, 

Men Ares var verkligen jätteduktig! Jag har frågat både tränaren och ryttaren om de kan tänka sig att träna Ares några gånger till och de var båda väldigt positiva.

Det känns lite som att en vikt lättat från axlarna efter ett så fint pass. Jag känner att det är lättare för mig att exempelvis strosa med honom i skogen till veckan, om jag är trött efter jobbet. Han har ju redan haft ett ordentligt pass med mycket lärande i helgen, så jag kan chilla lite. Jag behöver inte ”kämpa” lika mycket om han kommit så pass långt som han kommit idag, och jag kommer nog att våga hoppa honom själv längre fram.  Tills dess kan ju låneryttaren, som är mer rutinerad på hoppning, lotsa honom över några små hinder, några gånger till.