Ares sommarskola 2


Jag lånade ut Ares igen för kurs, och det var riktigt roligt att se. Det blåste rejält och prasslade i skynken och höbalar, och Ares kämpade på så fint! 

Det var mycket jag var väldigt imponerad av, bland annat så galopperade dom mycket mer, än vad jag gjort med honom, och han gjorde det så bra. Från början blev han lite förvirrad på fattningen, men då hjälpte jag till och ropade "Galopp!" och då fattade han direkt vad som var på gång och galopperade jättefint och energiskt även för ryttarens hjälp. Han har luft i stegen och jättefin bjudning. Han tog rätt galopp alla gånger, utom vid ett missförstånd, och ryttaren såg ut att ha jätteroligt. Jag hade aldrig vågat brassa på så snabbt i blåsten med fladdrande plast i närheten. Men ryttaren var jättenöjd och tyckte att han kändes trygg och stabil, trots hans framåtanda och energi. 

De hade låga hinder på banan, och ursprungstanken var att Ares skulle galoppera över hindrena, men han bröt av till trav just innan, och travhoppade dem, men han gjorde det glatt och med fin bjudning så han fick mycket beröm ändå. Det känns så tryggt och precis som jag vill ha honom, blir han osäker så tar han sig över tryggt och på det sätt han är bekväm med. Inga tvärbromsningar, plötsliga väjningar, eller att han tar i och överhoppar, nä han löser det så tryggt han kan; Han tar det i trav så alla är med på resan. Det är ju inte så konstigt då han inte galopperat så mycket med ryttare ännu. 

"Guldklimpen!" sade tränaren nöjt om honom. 

Själv känner jag så mycket tacksamhet. Tacksam över hur långt han kommit, och att jag tar hjälp från andra, om jag tycker det behövs. Det kändes som det var alldeles nyss jag hade en nykastrerad tvååring med mig på promenader. 

Tjejen som rider sade att han verkade så väldigt villig att samarbeta, att han hela tiden gissar och försöker göra rätt. Jag tror det var rätt i tiden att öka nivån nu när han fyller fem och inte förra året, för då tror jag han skulle protestera mer, om något blev för krångligt. Han har mognat mentalt och blir bara ännu mer den fina häst han är tänkt att vara. Jag känner mig så nöjd och håller bara tummarna att det fortsätter gå så här fint. Ares förtjänar det! 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Befriande