Livet är förändring

Även idag har jag ridit lite och det känns helt otroligt. Jag satte upp en kamera på staketet och tittade på filmerna och känner mig så glad. Allt går enligt plan fast hela tiden lite bättre. Man har ju insett att "enligt plan fast lite bättre" inte hört till vanligheterna för mig, men det är väl kanske fördelen med att bli äldre. Man kanske omedvetet gör bättre saker och fattar andra beslut. Både i stort och smått. Jag tycker till och med jag förtjänar "enligt plan fast lite bättre".  Ares länger på sig, sträcker in sig i kontakten med bettet, och börjar försiktigt hitta en egen fin balans och bärighet i detta. Då gäller det bara att inte skumpa eller störa honom så mycket. Vi har hela sommaren på oss att stärka honom i detta.  Jag har tendenser att dra åt mig tyglarna lite för mycket så nosen åker in, men Galishimo hade så mycket kortare hals och jag hinner inte alltid med att bedöma att Ares behöver längre tygel. Men jag lär mig jag med. Han har ett helt vanligt ...

Jag har lyckats åka till stallet på lunchrasterna för att rida Ares två gånger denna vecka nu. Jag kände mig helt trygg med att sitta upp på honom ensam. Det är lugnare på ridbanan och lättare att lägga upp en plan om jag lyckats åka dit på dagarna. Dagens plan var att trava lite mer och att göra en slags fyrkant i vänster varv för att hjälpa Ares att rakställa sig mellan konerna och ställa sig inåt i hörnen. Rider jag på en full volt i vänster varv så blir det ett evigt tjatande med inner skänkel och det tycker ingen är roligt. Dessutom har han lätt att tippa inåt i vänster varv så volten blir mindre och mindre. Vanliga unghästgrejer alltså som är helt normala när en unghäst börjar ridas.  Men om man travar i en fyrkant och rundar koner så blir det lättare för honom att förstå att han ska ställa sig vänster, och jag hinner märka när han tippar inåt och korrigera det, och det går bara bättre och bättre! Till slut blir fyrkanten rundare och rundare och då har vi nästan en volt....

  Jag red ensam på ridbanan i blåsten idag och det är inget jag har lätt för. Många gånger har Galishimo känts istadig och lite explosiv när det blåst ute, och det sitter kvar i kroppsminnet på mig, att det kan komma ett litet sprattel från ingenstans.  Men det var så mycket som kändes rätt idag! Det blåste upp till 11 sekundmeter och stundvis fastnade jag på ridbanan och gosekliade Ares, från sadeln. Jag var för rädd för att rida honom aktivt, men ville inte ge upp och sitta av. Så då passar det att sitta i sadeln i blåsten och höra hur vinden sliter i björkarna och viner kring öronen och gosa Ares med klapp och kel. Vi fastnade nog upp till 5-6 minuters gosekli när det blåste som värst, men efter ett tag red jag faktiskt helt oberört och reflekterade knappt över vinden.  Det är detta som gör mig så otroligt, otroligt glad. Att träna om sitt eget nervsystem att inse att Nej, det kommer ingen explosion, det blir ingen reaktivitet, bara en lite yvig men ambitiös unghäst....

 "Är det du som motiverat din sambo att gå ridlektioner?" frågade en trevlig och nyfiken stalltjej i går när jag följde Jonatan till ridskolan.  "Nej, faktiskt inte. Detta gör han för egen maskin..." skrattade jag, och det stämmer. Jonatan ställde sig i kö för att gå nybörjarlektion för vuxna i november 2023, men trycket är för lågt och ridklubben har inga sådana grupplektioner på gång. Då efterfrågade han privatlektioner för att lära sig rida, men fick inget svar. Jag vet inte riktigt om det var en slump att han inte fick svar, men kanske fanns det en undermedveten oro när en främmande vuxen man, på 40+ utan tydlig koppling till någon, vill börja på ridskola bland en massa småtjejer. Jag är ju däremot med lite här och var på ridskolan, på volontärjobb, i sociala medier, och var ofta i ridhuset på Galishimos tid, så några vet att jag finns där ute i periferin. När jag mailade dem och sade att min sambo ville ta privatlektioner, då drog lektionerna igång ganska snabb...

  Denna helg fick jag tyvärr feber och har spenderat en hel del tid i sängen med persiennerna neddragna. Inte så festligt när det är kanonväder ute. Det där kanonvädret man längtat efter i åtta månader... men söndag kväll kände jag mig ändå bättre. Fast inte superbra. Men tillräckligt för att besöka Ares, om jag inte gick runt så mycket.  Vad gör man när man inte orkar rida eller utmana sig så mycket? Men ändå vill ge Ares ett bra pass? Jo man ber Jonatan göra lite vagnsträning under tiden jag sitter på en liten träbänk i solen och tittar på.  Vi gick lite med vagn förra hösten men då var han lite för ny på Brönet och kändes lite osäker. Som jag tror jag sagt tidigare så gjorde inte tre flyttar första året honom jättegott. Man behövde ta det lugnt och låta honom landa i de nya miljöerna för varje gång. Han tittade lite skeptiskt på vagnen i höstas och ville helst inte ha den bakom sig. Men det var så mycket annat roligt på gång med inridningen och våra promenader så vi sl...

  Det blåste rejält igår och jag beslutade mig för att inte utmana min ridrädsla allt för mycket, igår. Så vi satte på Ares bettlös kapson, sadel, och lade ut cavalettibommar och ett litet kryss. Han fick även ha en liten sockerbit efter sig i uppvärmningen, eftersom jag har två vagnar och ingen inkörd häst . Förra gången han fick dra en sockerbit var han lite bekymrad. Denna gång brydde han sig inte alls. Han är verkligen snabb på att processa vad som är värt att bekymra sig över och inte.  Men denna hoppglädje alltså! Han kan skritta över det lilla krysset. Han kan trava över det lilla krysset, men ögonen glittrar när han får galoppera över det lilla krysset. Det går så snabbt och spänstigt och lite ivrigt, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av detta. Han ska då definitivt få löshoppa en hel del i sommar då det är roligt.  Men sedan då? Ska jag hoppa in honom? Klarar jag det?  Jag ser ju tendenser om att Ares föredrar mig i mycket. Ibland vill han inte låta ...

Ursäkta den tråkiga titeln. Men jag hoppas någon googlar och hittar mitt inlägg så man inte googlar ihjäl sig, och därmed sparar timmar på ett google-träsk av förvirring och förtvivlan. Jag försökte hitta ett nytt koppjärn till Ares sadel, en Trainers Mariel gissningsvis tillverkad kring 2023. Anledningen är att jag tycker Ares blivit lite bredare och att det kan vara så att sadeln behöver breddas en storlek eller två. Då tar man ut en liten vinklad järnbit från sadelns framsida, och byter ut den mot en bredare järnbit.  Intet ont anandes klev jag in i ett svart kaninhål mer förvirrande och skrämmande än Alice i underlandet. Jag sökte förtvivlat både på svenska sidor men använde även det engelska ordet "gullet plate" i förhoppning att få svar från någon annanstans i världen.  Vissa sidor sade att jag kan använda mig av koppjärnen "Xchange system 1" som ska passa till sadeln.  Andra sidor sade att jag skulle använda mig av koppjärnen "Xchange system 2" som ...

  I går fick Ares på sig sin sko som han tappat, igen och jag skrittade honom lite på ridbanan, ensam (bilden är från tidigare). Det var fint väder och blåste upp 11-12 sekundmeter då och då. Det går verkligen jättebra för mig att rida när det blåser lite nu. Oroskänslorna klingar verkligen ut mer och mer, eftersom Ares inte reagerar särskilt mycket på blåst. Jag behöver inte ens stanna av vid de små stormbyarna utan rider på som vanligt. Vilken lättnad det är!  Jag är så otroligt motiverad att rida honom, för varje pass jag gör blir han mjukare och mer avspänd, då han förstår allt bättre vad signalerna från mig betyder. Jag tycker också att han blivit så otroligt uppmärksam på mig och vad jag vill. Det ser å andra sidan lite mindre spektakulärt ut och mindre vift med frambenen när han slappnar av, men det är ju avslappningen jag vill komma åt. Så jag njöt verkligen i varje avslappnat fint steg igår, och framför allt så kände jag mig trygg . Trots att jag red ensam i lite blå...

  Ares hade tappat en sko i helgen och egentligen passade det mig ganska bra. När jag kämpat med uteritter med så lyckade resultat, så tycker även jag att jag förtjänar några dagars mental vila. Dessutom blåste det rejält med 15 sekundmeter och det är inte mitt favoritväder att rida, direkt. Så vi har pysslat med Ares i stallet, i stället.  Jonatan har alltid lagt lite extra tid på Ares hovar. Ares är ofta snäll om man bara kratsar hovarna, men om man håller fast hovarna en längre stund så kan han tröttna, dra till sig hovarna och härja på lite, som unghästar naturligtvis gör ibland. Men Jonatan lägger alltid 5-10 minuter på sig att lyfta varje hov och hålla fast den en stund, och Ares får inte tillbaka sin hov förrän han varit helt avslappnad en stund. Så ibland tar det två minuter för Ares att få tillbaka alla sina hovar, och ibland tar det tio, om han börjar spänna sig eller smårycka. Jonatan har gjort ett fantastiskt tålmodigt och grundligt jobb i detta. Nu har han även bö...

  Vi har nu skippat ridbanan helt en stund, till förmån för att rida ute mer, nu när det är så varmt, torrt och fint väder. Men det slår mig hur jobbigt jag tycker det är att rida på trafikerade vägar och i bostadsområden. Jag kämpade ju på en hel del med Galishimo men oftast kändes det säkrast att bara sitta av och leda honom. Folk kan komma in och ut genom dörrar, barn kan springa, gräsklippare kan gå igång, bilar kan komma, snabbt eller långsamt. Då måste jag lita på Ares och tänka att han kommer att stanna och titta och inte reagera mer än så. Men jag blir väldigt rädd och orolig.  Första gången jag försökte så hörde jag en granne slå igång gräsklipparen och jag klarade inte av att avvakta och se vart gräset skulle klippas, utan satt av. Lite besviken på mig själv. Man kan ju åtminstone avvakta, de flesta i bostadsrområdet är ju vana hästekipage och brukar inte skrämma hästarna, och så var det även denna gång. Mannen med gräsklipparen stängde av den så snart han såg oss, o...

  I Juni firar jag ett år med Jonatan, och vilket fantastiskt tryggt och fint år det varit. Vi kommer att fira vårt första gemensamma år tillsammans genom att åka till Reykjavik. Jag är så otroligt glad och tacksam över hur Jonatan gör så mycket möjligt för oss. Jag har pratat om att jag vill åka till Island men det har känts som en sån där grej som man bara pratar om, men inte kommer till skott med. Men med Jonatan kommer man till skott. Han har tagit alla kontakter och planerat allt. När flygtiderna förändrats har han bokat om det så det inte blir stressigt, och har inte sagt något till mig. Han har koll på allt. Han vet hur jag tänker, att jag hellre har långa väntetider än har en knut i magen och undrar hur vi ska hinna med. Vad vill jag hinna med i Reykjavik då? Jag vill sitta med Jonatan på Arlanda och känna mig förväntansfull. Jag vill promenera med honom och peka på saker. Det känns nästan viktigast. Promenera med honom och peka. Titta mig omkring. Jag vill bo på ett fint h...

  Idag hade jag väldigt låg energi och var inte särskilt laddad på att sitta upp. Vi gick med Ares i Lillskogen, för första gången i år, och jag hade ingen vidare plan för vad jag hade tänkt. Jonatan gick med honom och efter att jag observerat Ares i ca 20 minuter i Lillskogen så beslutade jag mig för att sitta upp. Det tog emot lite mentalt för mig att sitta upp, men man kan ju alltid kravla sig upp och sitta av igen, så har man åtminstone tränat på en uppsittning i skogen. Orkar man inte ett stort steg så kan man ta ett litet.  Men så snart jag kom upp på honom så kände jag hans härliga lugna energi. Han lydde minsta lilla vink och ville gärna bära runt på mig i skogen. Han var inte alls lika beroende av Jonatan som han var för några månader sedan, utan kliver glatt och tryggt iväg, med sin ryttare. Jonatan får väl öka takten om han vill hänga med, verkar Ares tycka.  Han går gärna efter stigar eller rakt ut bland buskar och snår. Han har inte bråttom hem. Han vill uppt...

Jomen jordbävningen. Vi hade ett litet skalv med magnituden 2,9 här i stan. Givetvis precis när jag stod i spiltan, mellan väggen och Ares rumpa, och borstade hans svans. D et började mullra, vibrera i marken och skaka i fönstret. Jag förstod inte vad det var, blev orolig, och trodde stallägaren Lasse kört in med traktorn i stallet till en början. Jonatan var med och gissade på ett jordskalv. Ares rörde inte en hov, han vände sig långsamt om och tittade snällt på mig. Med en annan unghäst hade det nog känts läskigt att stå bakom rumpan under en jordbävning. ”Nu är han jordskalvssäker också.” konstaterade Jonatan Vi avvaktade någon halvtimme innan vi började kolla i mobilerna om det verkligen var en jordbävning vi upplevt, och mycket riktigt, det började komma in notiser och hamnade på nyheterna. I helgen är det dags att lämna träckprov för analys av mask, och jag var kanske lite onödigt tidig, Ares bajsar nämligen inte särskilt ofta. Förra året var jag med honom halva dagen. Vi tog pro...

  Jag skickade Ares över ett litet hinder i trav och galopp igår, och jajjemen, han hoppar! Från början tog han stora travsteg över hindret, men när vi tog hindret på longeringsvolt i galopp så tog han perfekta fina skutt över hindret. Han såg helnöjd ut och verkade tycka det var en rolig lek. Jag är i vanlig ordning lite förvånad. För jag är alltid förvånad med den hästen. Han ökar inte tempot, han bromsar inte in, han vägrar inte, han är inte rädd om hovarna, han visar inga tecken på stress eller exaltering, han hoppar inte av för nära eller för långt ifrån hindret, utan måttar sina steg så att det blir en jämn fin galopp med bibehållen takt över hindret. Med spetsade öron och glad uppsyn. Inga problem alls!  Så jag tror nog att han ska gå hoppa med, med ryttare också. Antingen med mig eller någon annan. Troligen med mig för jag har ju klarat det mesta hittills.  Under tiden jag lade fram cavallettibommar och byggde ett litet hinder så gick Jonatan runt och drog en sock...

  Jag fick fyra rätt så tunga projekt i vintras och igår avslutade jag skrivarbetet om det. Inte mindre än 234 sidors jobb kunde jag lägga till handlingarna. Lägg till att jag hade åtta andra pågående projekt när jag fick detta, så det har varit väldigt tungt att jobba och svårt att prioritera. Man kan ju också nämna att det varit väldigt mycket privat administrativt arbete när jag gjorde den manuella bostadsrättsföreningen digital. Där scannade jag och sorterade in hundratals dokument också. Så det har varit mycket att göra! Jag har ständigt haft lite ont i magen och jag har inte tagit många normala lunchraster i år. Kanske sex eller sju lunchraster i form av "sitta med vänner under en timme och snacka strunt" under 2024.  I våras så fick vi en ny chef, och den nya chefen har varit noggrann med att låta mig få arbetsro och möjlighet att beta av mina projekt, så jag känner mig lugnare nu. Jag litar på nya chefen och tror inte att jag hamnar i en liknande arbetsbelastning igen...

  Vi fortsätter slipa på öppnorna (Som öven heter shoulder in som på bilden ovan) och jag är så otroligt nöjd. Det är så mycket med Ares nu som känns otroligt bra. Han är mjuk och han stretar inte, han gapar inte särskilt mycket heller. Jag har till stor del blivit av med mina olustkänslor att rida när det blåser, jag märker knappt blåsten när jag fokuserar på annat. Sedan är han väldigt intresserad av att göra rätt så jag känner mig verkligen trygg och att jag har full kontroll på honom.  Som på detta klipp när det blåser i kameran och jag inte ens minns att det blåste. Vi har två saker till som tar lite tid att ställa om sig inför. Ares har ju varit lite uppblåst när andra hästar har varit på ridbanan, och plötsligt är det inte ett problem längre. Två hästar galopperade runt och hoppade några mindre hinder och han brydde sig inte alls. Det känns otroligt bra och jag kunde även koppla bort vad de andra gjorde och fokusera på mitt.  Och så den tredje stora positiva upplev...

  Vårvärmen har varit riktigt efterlängtad och det kändes helt underbart att ta vår första frukost utomhus denna lördag. Vi följde ån till stan som vi brukar och man kan knappt fatta förändringarna från i vintras. Jag hade då full overall för att klara kylan, och hundarna var helt frostiga om morrhåren kring nosarna. Vi behövde nästan stanna en stund på Espressohouse bara för att pusta ut lite och få värme i kroppen. I lördags kunde vi skippa både mössa och vantar och blev ändå lite överhettade. Det fanns nu utestolar och vi kunde ta kaffe och rykande färska scones ute i solen. Solen alltså.  Ares var också nöjd i värmen och som han flyttar sig på små signaler! Jag är så glad. Vi tränade bara ca 15 minuter, varav hälften av träningen avsutten, innan vi gick på en promenad utefter rakbanan i det fina vädret. Det blir tydliga framsteg nu och jag tycker att Ares är så otroligt mjuk och lyhörd i kroppen. Det blir mindre och mindre stretande och han blir mer och mer lösgjord. Där h...

  Jag är så entusiastisk över att vi ska få hem Sassy till sommaren. Eller ska vi kanske kalla henne Sessan? Sassy betyder ju "fräck" på engelska och jag funderar på om det ändå inte kan påverka hur man tolkar hennes beteende undermedvetet. Hon är ju så liten, och kommer ju att agera annorlunda än vad man tänkt i början, och man vill ju inte tolka det som "Oj, nu är hon bråkig med oss." utan snarare "Oj, nu gissade hon tokigt." Det är ganska stor skillnad hur man väljer att sätta ord på hästen. För som med allt annat så handlar häst inte bara om häst, utan även hur man som person väljer att se på sin hobby och hur man väljer att tolka och lösa problem.  Kanske blir Sessan bättre. Som Prinsessan. Hon heter ju dessutom Super Sassy så det kan ju låta trevligt och positivt att ha Super Sessan hemma på gården.  Sedan har jag landat bättre i min personliga hästhantering och hästfilosofi de 18 månader jag haft Ares. Förmodligen för att jag har en begränsad social...

 Äntligen kom värmen! Vilken tuff vår det varit! Hela vintern och april har inte varit sköna månader men nu äntligen verkar det lossna. Jag har längtat otroligt mycket.  Ares förstår bara mer och mer. Nu kan jag göra öppnor på väldigt lätt tygelkontakt. Det var väldigt ofrivilligt som jag avslutade ridpasset och satt av idag för jag ville bara fortsätta, och fortsätta och fortsätta! Men det är ju inte Ares behov. Hans behov är fortfarande att koncentera sig några få minuter per pass och sedan vila och ha det bra däremellan. Han blir lättare och lättare på hjälperna så det är bara att repetera tills han är helt med på uppgiften och slappnar av med den.  I går var det en annan häst på ridbanan och då tappade jag kontakten en hel del, så det blev lite mer slitande och dragande än vad jag brukar, men idag var det också en häst på ridbanan, och då var han ändå fokuserad på mig! Framstegen kommer så snabbt!  Denna underbara häst är verkligen rolig att rida varje dag! Jag v...